Människan i trafiken

Varseblivning

• Synen är det viktigast sinnet för fordonsförare.
• I ögat finns det fotoreceptorer som delas in i stavar och tappar. Stavarna registrerar ljusstyrka och tapparna finns i tre olika typer som registrerar rött, blått och grönt.
• Det direkta seendet utgör 1-2 % av synfältet och är den delen av synfältet som du koncentrerar dig på och därmed ser klarast.
• För att man ska se något med det direkta seendet ska ljuset brytas i den gula fläcken som är placerad på näthinnan och som består av enbart tappar.
• I den övriga delen av synfältet är allt lite otydligt och kallas för perifera seendet. Det perifera seendet används för att upptäcka saker som vi sedan kan rikta det direkta seendet mot. Det perifera seendet har stor individuell variation och påverkas också av faktorer såsom exempelvis alkohol och trötthet. Ju snabbare vi färdas desto mindre blir det perifera synfältet och desto större risk är det att vi missar något i ytterkanten av synfältet.
• För att få framföra ett motorfordon utan synhjälpmedel (glasögon/linser) krävs det att du har 0,5 i synskärpa. Skulle synen på ett öga försvinna, exempelvis genom en olycka, måste man vänta 6 månader innan man får köra igen. Detta beror på att man måste vänja sig vid att bedöma avstånd med endast ett öga.
• Synen fungerar sämre i mörker än i dagsljus men ögat anpassar sig för att se skapligt även i mörker. I väldigt dåligt ljus fungerar inte det direkta seendet utan vi är helt beroende av det perifera seendet.
• Våra två ögon ger oss möjlighet till djupseende. Hjärnan får två olika bilder, en från vare öga, och skillnaderna i dessa två bilder gör att vi kan bedöma avstånd till närliggande föremål.
• För att bedöma avstånd använder vi oss också av skuggor och dylikt samt hur andra fordon ligger i förhållande till varandra.
• Kantstolpar utmed vägen kan med fördel användas för att bedöma avstånd till andra bilar.
• Vid mörkerkörning är det risk för att du bländas av mötande fordons ljuslyktor och att ögats ljuskänslighet försämras under en tid innan det hinner återställa sig. Detta leder till att du efter en bländning får nedsatt seende. Undvik kraftiga bländningar genom att inte titta direkt på mötande ljuskällor. Hjälp andra trafikanter genom att slå av ditt helljus vid möte.
• Siktsträckan kan även på dagen vara kraftigt försämrad av exempelvis snö, dimma eller regn. Anpassa hastigheten efter siktsträckan.
• Vägens utformning kan innebära att siktsträckan är försämrad. Backar och kurvor kan vara exempel på sådana faktorer. Snöyra, dimma och regn kan bidra till att det är svårt att se åt vilket håll vägen fortsätter. Vägar med backar kan se helt plana ut trots att dalarna kan dölja hinder eller andra fordon.
• En rörig trafikmiljö, exempelvis oklar skyltning, kan verka vilseledande.
• De flesta förare är väldigt dåliga på att bedöma mötespunkten mellan två fordon som möts framifrån och vid omkörningar är det viktigt att vara medveten om att mötet troligtvis sker tidigare än väntat och att det därför krävs en längre sträcka än vad man tror.
• Vid höga farter uppkommer tunnelseende. Detta innebör att ditt synfält smalnar av och att du kan missa viktiga saker i kanterna av synfältet. Genom att hålla blicken rörlig samt anpassa din hastighet kan du motverka tunnelseendet.
• Fartblindhet innebär att vi får svårt att bedöma vår hastighet. Oftast innebär detta att vi tror att fordonet har lägre hastighet än det verkligen har. Det är lättare att bli fartblind i nyare bilar då de oftast är tystare och ljuden inte bidrar till hastighetsuppfattningen. Risken för fartblindhet ökar på breda, raka vägar. Smala kurviga vägar ger mer sinnesintryck och det är då lättare att uppleva den faktiska hastigheten. Riskerna med fartblindhet är att avstånden mellan fordon blir för korta i förhållande till hastigheten samt att hastigheten blir för hög på avfarter från motorvägen. Fartblindhet motverkas genom att titta på hastighetsmätaren och kontrollera att hastigheten man håller är rätt anpassad för trafiksituationen.
• Övriga sinnen förutom synen är också viktiga vid framförande av fordon. Känseln gör att man kan känna om lufttrycket i däcken är rätt. Val av växel underlättas av känseln då man kan känna hur fordonet beter sig. Balanssinnet och känseln samverkar till viss del och ger information om rörelse och läge för fordonet. Du känner av väglaget och känner tidigt av uppkomna sladdar. Hörseln hjälper synen att bedöma hastigheten genom att analysera motorljud och brus från vinden. Genom att lyssna på motorljudet kan du välja rätt växel och du kan höra om något skulle vara fel med bilen. Ljudet som uppstår mellan däck och vägbana kan också avslöja hur vägunderlaget är. Lukten avslöjar om något inte fungerar som det ska, exempelvis avgaslukter som tränger in eller om något luktar bränt. De samlade intrycken från alla sinnena utgör en bra grund för att ta rätt beslut i trafiken.

Tolkning till beslut

• Du kan som förare reglera svårighetsgraden i din körning. Det är viktigt att känna sig trygg i att man behärskar de trafiksituationer man förväntas hamna i. Övningskörningen ger dig grundläggande erfarenhet och trygghet i körningen.
• Det bästa vore om alla förare tillämpade en defensiv körstil. En defensiv körstil innebär att du har goda säkerhetsmarginaler och är beredd på att andra förare kan göra fel som du behöver kompensera för. En defensiv körstil innebär också att du planerar din körning, bromsar i god tid samt inte tar onödiga risker.
• Även om du efter att ha fått ditt körkort bör känna dig trygg med att vistas i olika trafiksituationer finns det flera olika faktorer som kan påverka svårighetsgraden på körningen och som det kan vara bra att vara medveten om. Vädret och väglaget är kanske de påtagligaste faktorerna som påverkar svårighetsgraden och likaså om körningen sker på dagen eller natten. Vid högre hastigheter krävs snabbare beslut och reaktionsförmåga och du bör därför hålla en väl anpassad hastighet. Trafikplatser med hög intensitet, flera olika fordon och många valmöjligheter kan upplevas som stressande. För att minska risken att bli onödigt stressad kan det vara bra att i förväg studera kartor om du ska köra på ställen där du har dålig lokalkännedom. Då är du bättre förberedd på hur trafikplatser och korsningar ser ut. Både bilens och förarens hälsotillstånd påverkar också svårighetsgraden på körningen.
• Ju mer erfaren du blir som förare desto lättar blir det att uppfatta trafikmiljön omkring dig och söka detaljer. Erfarenheten gör att din tolkning av trafikmiljön går snabbare och du reagerar snabbare på händelser i trafiken.
• Som förare bör du vara beredd på att det mesta kan hända. Genom att vara förberedd kan du handla snabbare eftersom vi reagerar fortare på sådant som är förväntat.
• En stressad förare kan missa viktiga intryck och därmed också missa faror. Information som inte passar in i motivet, att komma fram fort, sållas bort och således potentiella faror.
• Imitationsinlärning och sannolikhetsinlärning kan vara både bra och dåligt. Exempelvis tenderar vi att härma våra föräldrars körstil och att imitera dem kan vara både positivt och negativt beroende på körstilen de tillämpar. Sannolikhetsinlärning är positivt om du lär dig att vara extra vaksam vid exempelvis en förskola för att det brukar komma springande barn. Om du istället lär dig att det är låg sannolikhet för springande barn vid förskolan är sannolikhetsinlärningen dålig.

Motorik

• Som förare är det viktigt att du inte fäster blicken utan håller den rörlig för att få ett stort avsökningsområde. Det är då lättare att upptäcka rörelser och händelser i trafiksituationen och du kan handla snabbare. Din blicka ska svepa över de saker som har med körningen att göra. Detta innebär att du ska undvika att hålla på med exempelvis radion eller mobiltelefonen och i stället låta blicken röra sig över vägbanan, instrumentpanelen och speglarna. Fäster du blicken missar du viktig information omkring dig. Det är endast 1-2 % av ditt synfält som du ser tydligt och resten sker i periferin.
• Reaktionstiden är den tid det tar från att en händelse sker tills dess att du börjar agera. Reaktionstiden varierar från individ till individ, men i genomsnitt ligger den på ungefär en sekund. Det finns flera faktorer som påverkar reaktionstiden och exempel på dessa är alkohol, narkotika, trötthet, sjukdom och vissa läkemedel. Äldre förare, dvs. de som är omkring 60-80 år, har i viss utsträckning längre reaktionstid. Även de förare som är oerfarna har längre reaktionstid än de förare som haft körkort en längre tid och som därmed anskaffat sig stor erfarenhet och rutin.
• Det är inte enbart ålder som påverkar reaktionstiden utan den tyngst vägande faktorn är förarens körstil. Tillämpas en defensiv sådan kan reaktionstiden ändå bli relativt kort då föraren har planerat och varit förutseende för eventuella händelser.
• Anledningen till att erfarna förare har snabbare reaktionstid beror på att deras rutin och erfarenhet gör att de snabbt kan tolka information och handla utefter den. Med defensiv körning kan man alltså uppnå samma reaktionstid även som mindre erfaren förare. För att hålla reaktionstider så korta som möjligt bör alltså alla förare tillämpa defensiv körning.

Feedback?