Totalt 1241 gratis uppgifter! 570 trafikmärken, 316 teorifrågor och 355 Sant/Falskt frågor som hjälpt 15143 medlemmar inför körkortet helt gratis!
“Jag blir riktigt glad att den här tjänsten finns, är gratis och att det till skillnad från alla dumma pc-program man kan köpa fungerar fint när man har linux på burken. Yay!”
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 § Denna förordning innehåller bestämmelser för trafik på
väg och i terräng.
Bestämmelser om förbud mot körning i terräng i vissa fall
finns i terrängkörningslagen (1975:1313) och
terrängkörningsförordningen (1978:594).
I militärtrafikförordningen (2009:212) och
vägtrafikförordningen (1995:137) för den kommunala
organisationen för räddningstjänst under utbildning och höjd
beredskap finns bestämmelser om undantag från denna
förordning.
Bestämmelser om spårvägstrafik finns i förordningen
(1990:1165) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg.
Förordning (2009:217).
2 § Inom inhägnat järnvägs- eller industriområde, inhägnat
tävlingsområde eller annat liknande inhägnat område gäller inte
följande bestämmelser:
2 kap. 1 § tredje stycket,
2 kap. 2, 9 och 10 §§,
3 kap. 2-4, 11, 13 och 14 §§,
3 kap. 15 § första stycket 1-8 och 15,
3 kap. 16, 18, 30, 31, 33 och 35 §§,
3 kap. 47 § första stycket 1,
3 kap. 49-52 §§,
3 kap. 55 § första stycket 2 och 4,
3 kap. 57, 58 och 64-83 §§,
4 kap. 2-7, 9, 19 och 21 §§,
6 kap. 1-4 och 5 §§, samt
7 kap. 1 och 5 §§.
I terräng gäller inte heller bestämmelserna om färdhastighet i
3 kap. 17 § inom sådana inhägnade områden som avses i första
stycket. Förordning (2004:296).
3 § De beteckningar som används i denna förordning har samma
betydelse som i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner och i
förordningen (2001:651) om vägtrafikdefinitioner.
Förordning (2001:667).
4 § Bestämmelserna om trafik med fordon gäller i tillämpliga
delar även den som rider och den som leder eller driver
kreatur.
Bestämmelserna om gående gäller även den som åker skidor,
rullskidor, skridskor, rullskridskor eller liknande och den som
för, leder, skjuter eller drar sparkstötting, lekfordon eller
liknande fordon. Bestämmelserna om gående gäller även den som
leder, skjuter eller drar cykel, moped, motorcykel, barnvagn
eller rullstol, den som för ett motordrivet fordon avsett att
föras av gående samt den som själv för rullstol om han eller
hon färdas med gångfart. Förordning (2001:667).
5 § Ägaren av ett fordon är skyldig att se till att fordonet
inte brukas i strid mot bestämmelserna i denna förordning eller
mot bestämmelser eller förbud som har meddelats med stöd av
denna förordning. När någon annan brukar fordonet gäller
ägarens skyldighet endast bestämmelserna i 4 kap. 3, 4, 12-14
och 18 a §§ samt sådana trafikregler som meddelats genom lokala
trafikföreskrifter enligt fordons axel-, boggi- eller trippelaxeltryck eller
bruttovikt.
Förordning (1999:721).
6 § Vad som i denna förordning sägs om utryckningsfordon skall
även gälla fordon som används vid sådana förföljanden som avses
i 5 och 10 §§ lagen (2000:343) om internationellt polisiärt
samarbete och vid sådana ingripanden som avses i 9 § samma lag.
Därvid skall vad som sägs om föreskrivna larmanordningar i
stället avse motsvarande anordningar som fordonet är försett
med.
Första stycket gäller endast om fordonet är att anse som
utryckningsfordon eller motsvarande i registreringslandet.
Förordning (2000:456).
2 kap. Bestämmelser för alla trafikanter
Grundbestämmelser
1 § För att undvika trafikolyckor skall en trafikant iaktta den
omsorg och varsamhet som krävs med hänsyn till
omständigheterna. Trafikanten skall visa särskild hänsyn mot
barn, äldre, skolpatruller och personer som det framgår har ett
funktionshinder eller en sjukdom som är till hinder för dem i
trafiken.
En trafikant skall uppträda så att han eller hon inte i onödan
hindrar eller stör annan trafik.
En vägtrafikant skall visa hänsyn mot dem som bor eller
uppehåller sig vid vägen.
En terrängtrafikant skall anpassa sin färdväg och hastighet
samt sitt färdsätt så att människor och djur inte störs i
onödan och så att skada på annans mark eller växtlighet
undviks.
2 § En trafikant skall följa anvisningar för trafiken som
meddelas genom ett vägmärke, en vägmarkering, en trafiksignal
eller ett sådant tecken av en vakt som avses i 5 kap. 2 §
vägmärkesförordningen (2007:90). Om en anvisning innebär en
avvikelse från en trafikregel gäller anvisningen framför
regeln.
En anvisning genom fast sken i en trafiksignal gäller framför
en anvisning om stopplikt eller väjningsplikt som meddelas
genom ett vägmärke.
En särskild anvisning för cyklist, förare av moped klass II
eller gående gäller för sådan trafikant framför andra
anvisningar. Förordning (2007:101).
3 § En trafikant skall lyda en polismans anvisning för
trafiken. En anvisning som ges av en polisman gäller framför
trafikreglerna och sådana anvisningar som avses i 2 §.
Detta gäller även anvisningar av en bilinspektör, en
vägtransportledare eller av någon annan person som av en
myndighet förordnats att övervaka trafiken, ge anvisningar för
denna eller utföra punktskattekontroll.
På svenskt territorium på den fasta förbindelsen över Öresund
som den definieras i artikel 2 i avtalet av den 6 oktober 1999
mellan Konungariket Sveriges regering och Konungariket Danmarks
regering om polisiärt samarbete i Öresundsregionen gäller vad
som sägs i första stycket även anvisningar av en dansk
polisman. Förordning (2004:1171).
4 § Behörigheten hos en polisman eller någon annan person som
enligt 3 § andra stycket övervakar trafiken, ger anvisningar
för denna eller utför punktskattekontroll eller hos den som
enligt 4 kap. 1 § kontrollerar fordon eller förare skall
tydligt framgå av klädseln eller något annat särskilt
kännetecken.
Fri väg m.m. för viss trafik
5 § En trafikant skall lämna fri väg för
1. utryckningsfordon som avger signal med föreskriven
larmanordning, och
2. järnvägståg eller spårvagn om inte spårvagnsföraren har
väjningsplikt som utmärks genom vägmärke.
Förare som skall lämna fri väg skall stanna om det är
nödvändigt.
6 § En trafikant får inte bryta eller på annat sätt hindra en
militärkolonn, en kolonn av fordon som tillhör den kommunala
organisationen för räddningstjänst, en grupp av barn under
ledares uppsikt, ett begravningsfölje eller någon annan
procession. Förordning (2003:818).
Trafik i korsning med järnväg eller spårväg
7 § En trafikant som har för avsikt att korsa en järnväg eller
spårväg skall vara särskilt försiktig och vara uppmärksam på om
något tåg eller någon spårvagn närmar sig. Förare av fordon
skall anpassa hastigheten så att fordonet kan stannas före
korsningen. Korsningen skall passeras utan onödigt dröjsmål.
En trafikant får inte färdas in i en korsning med järnväg eller
spårväg
1. om ett tåg eller en spårvagn närmar sig,
2. när en ljussignal visar rött sken, en ljudsignal ljuder
eller en bom fälls, är fälld eller reses, eller
3. om det finns risk för att trafikanten måste stanna i
korsningen.
En trafikant som inte får färdas in i en korsning med järnväg
eller spårväg skall stanna på betryggande avstånd från
korsningen och före signaler eller bommar.
Åligganden vid trafikolyckor
8 § En trafikant som med eller utan egen skuld haft del i en
trafikolycka skall stanna kvar på platsen. I mån av förmåga
skall trafikanten hjälpa skadade och medverka till de åtgärder
som olyckan skäligen föranleder. På begäran av någon annan som
haft del i olyckan eller vars egendom skadats vid olyckan skall
trafikanten uppge namn och adress samt lämna upplysningar om
händelsen.
Om egendom har skadats och ingen är närvarande som kan ta emot
uppgifter och upplysningar, skall trafikanten snarast möjligt
underrätta den som lidit skada eller polis. I det senare fallet
skall polisen underrätta den som lidit skada, om denne är känd
eller lätt kan spåras. Har någon person skadats och är skadan
inte obetydlig, skall trafikanten snarast möjligt underrätta
polis.
Om ett fordon efter en trafikolycka är placerat så att det kan
vara till fara eller hinder för trafiken skall trafikanten se
till att det omedelbart flyttas till en lämplig plats. Om någon
har dött eller skadats svårt får dock fordonet flyttas endast
om det utgör en fara för annan trafik. I sådana fall får
trafikanten i övrigt inte utplåna spår som kan vara av
betydelse för utredningen av olyckan eller på andra sätt ändra
förhållandena på olycksplatsen. Trafikanten skall även försöka
se till att ingen annan vidtar sådana åtgärder.
Förordning (2001:357).
Rubbande av trafikanordning och hinder på väg
9 § Vägmärken, vägmarkeringar, trafiksignaler och andra
anordningar för trafiken får inte rubbas eller ändras.
Den som rubbat eller ändrat ett vägmärke, en vägmarkering, en
trafiksignal eller någon annan anordning för trafiken skall
omedelbart återställa anordningen i tillfredsställande skick.
Om det inte går, skall han eller hon snarast underrätta polis
eller den som satt upp och underhåller anordningen om
förhållandet samt vidta de åtgärder som trafiken kräver.
10 § Sådant som kan medföra fara eller olägenhet för trafiken
får inte kastas eller lämnas på en väg.
Den som förorsakat att något som kan medföra fara eller
olägenhet för trafiken finns på vägen skall omedelbart avlägsna
detta. Om det inte går skall han eller hon uppmärksamma andra
på förhållandet genom utmärkning eller dylikt tills han eller
hon låtit undanröja faran eller olägenheten.
3 kap. Bestämmelser för trafik med fordon
Gemensamma bestämmelser
1 § Fordon får inte föras av den som på grund av sjukdom,
uttröttning, påverkan av alkohol, andra stimulerande eller
bedövande ämnen eller av andra skäl inte kan föra fordonet på
ett betryggande sätt.
2 § Avståndet till ett framförvarande fordon skall anpassas så
att det inte finns risk för påkörning om det saktar in eller
stannar. Avståndet skall också anpassas så att andra
trafikanters omkörning underlättas.
3 § När ett fordon eller en spårvagn är i rörelse får på- eller
avstigning inte ske. Inte heller får någon färdas på fordonets
eller spårvagnens fotsteg eller liknande anordning, om den inte
är särskilt inrättad för detta.
4 § Den som åker kälke, sparkstötting eller liknande fordon
eller som åker skidor, skridskor, rullskridskor eller liknande
på väg får inte låta sig skjutas på eller tolka, dras eller
låta sig dras av ett motordrivet fordon eller en spårvagn.
På ägovägar eller liknande vägar med ringa trafik får dock
tolkning ske.
5 § Förare som har väjningsplikt skall tydligt visa sin avsikt
att väja genom att i god tid sänka hastigheten eller stanna.
Föraren får köra vidare endast om det med beaktande av andra
trafikanters placering, avståndet till dem och deras hastighet
inte uppkommer fara eller hinder.
Fordons plats på väg
6 § Vid färd på väg skall fordon föras på körbana. Detta gäller
dock inte fordon för vilka enligt 1 kap. 4 § andra stycket
bestämmelserna om gående skall tillämpas. Cyklar och tvåhjuliga
mopeder klass II skall vid färd på väg föras på cykelbana om
sådan finns.
Om särskild försiktighet iakttas får dock
1. cyklande och förare av tvåhjuliga mopeder klass II använda
körbanan även om det finns en cykelbana när det är lämpligare
med hänsyn till färdmålets läge, och
2. trehjuliga mopeder klass II föras på en cykelbana med ringa
trafik och tillräcklig bredd.
Är en bana avsedd för viss trafik får annan trafik förekomma på
banan endast för att korsa den.
Särskilda bestämmelser om användning av vägrenen finns i 12 §.
Förordning (2001:753).
7 § Vid färd på väg skall fordon föras i det körfält som är
längst till höger i färdriktningen och som är avsett för
fordonet.
Cykel, moped och fordon som är konstruerat för en hastighet av
högst 40 kilometer i timmen eller som inte får föras med högre
hastighet än 40 kilometer i timmen skall föras så nära som
möjligt den högra kanten av vägrenen eller av den bana som
används.
Om körbanan är indelad i körfält som anvisats för olika
vägvisningsmål genom körfältsvägvisare, får fordon föras i det
körfält som är lämpligast med hänsyn till den fortsatta färden.
På en väg där den högsta tillåtna hastigheten är 70 kilometer i
timmen eller lägre och körbanan har minst två körfält för
trafik i samma riktning som anges med vägmarkering, får förare
använda det körfält som är lämpligast med hänsyn till den
fortsatta färden.
8 § Om en körbana har fyra eller flera körfält, får fordon inte
föras i de körfält som ligger till vänster om körbanans mitt i
färdriktningen.
Om en körbana har tre körfält, får fordon inte föras i fältet
längst till vänster i färdriktningen.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte om
trafiken på körbanan är enkelriktad.
9 § Om flera körfält för färd i samma riktning är skilda åt
genom en vägmarkering, skall hela fordonet föras inom ett av de
avskilda fälten. Om en heldragen linje skiljer körfälten åt får
byte av körfält inte ske.
Om en körbana har två eller flera körfält för färd i samma
riktning och det är tät köbildning i alla körfälten, får endast
den förare som färdas i körfältet längst till höger byta
körfält. Annan förare får dock byta körfält om föraren skall
stanna eller parkera, eller om det behövs för att fordonet
skall vara placerat i ett lämpligt körfält när det närmar sig
en korsning.
I fall som avses i 7 § fjärde stycket får förare inte byta
körfält annat än för att stanna eller parkera fordonet, göra
omkörning eller placera fordonet i ett lämpligt körfält före
sväng i korsning. Förordning (2007:101).
10 § Om ett körfält är anvisat för ett visst eller vissa slag
av fordon får andra fordon föras i körfältet endast för att
korsa det.
11 § Ett fordon får inte med något hjul föras på ett
spärrområde eller över en heldragen linje.
Om särskild försiktighet iakttas får dock undantag göras från
detta om
1. det behövs för att fordonet skall kunna passera ett hinder
på vägen,
2. utrymmet i en vägkorsning annars inte är tillräckligt för
fordonet,
3. en heldragen linje behöver korsas för färd till eller från
en fastighet eller motsvarande, eller
4. det i fordonets färdriktning löper en streckad linje
omedelbart till höger om den heldragna linjen.
Trots vad som anges i första stycket får ett fordon föras över
en heldragen kantlinje om det behövs för att fordonet skall
kunna framföras på vägrenen enligt vad som anges i 12 § första
stycket. Förordning (2007:101).
12 § På väg skall vägrenen användas
1. vid färd med cykel eller moped klass II när cykelbana
saknas,
2. vid färd med moped klass I,
3. vid färd med ett fordon som är konstruerat för en hastighet
av högst 40 kilometer i timmen eller som inte får föras med
högre hastighet än 40 kilometer i timmen, eller
4. av dem som för ett fordon förspänt med dragdjur, rider samt
leder eller driver kreatur.
Om det behövs för att underlätta framkomligheten för annan
trafik, får vägrenen användas tillfälligt även vid färd med
andra fordon.
Har körbanan avgränsats med en heldragen kantlinje får vägrenen
användas endast i de fall som anges i första stycket.
Förordning (2007:101).
13 § I en cirkulationsplats skall ett fordon föras motsols i
cirkulationen runt rondellen.
Ett fordon skall passera till höger om en refug eller någon
annan anordning placerad i mitten av en körbana med trafik i
båda riktningarna.
Är refugen eller anordningen belägen till höger om körbanans
mitt eller på en körbana med enkelriktad trafik får den
passeras även till vänster om inget annat anges med vägmärke.
Förordning (1999:240).
Hastighet
14 § Ett fordons hastighet skall anpassas till vad
trafiksäkerheten kräver. Hänsyn skall tas till väg-, terräng-,
väderleks- och siktförhållandena, fordonets skick och
belastning samt trafikförhållandena i övrigt. Hastigheten får
aldrig vara högre än att föraren behåller kontrollen över
fordonet och kan stanna det på den del av den framförvarande
vägen eller terrängen som han eller hon kan överblicka och
framför varje hinder som går att förutse.
15 § Utöver andra fall som anges särskilt skall förare hålla en
med hänsyn till omständigheterna tillräckligt låg hastighet
1. inom tättbebyggt område,
2. när sikten är nedsatt på grund av ljus- eller
väderleksförhållandena,
3. vid övergångsställen eller andra platser där gående korsar
vägen,
4. där korsande fordonstrafik kan förekomma,
5. i skarpa kurvor,
6. vid backkrön och andra ställen där sikten är skymd,
7. vid risk för bländning,
8. vid möte med andra fordon på smala vägar,
9. vid halt väglag,
10. när fordonet närmar sig en spårvagn, en buss eller en
skolskjuts som stannats för passagerarnas på- eller avstigning,
11. när fordonet närmar sig barn som uppehåller sig på eller
bredvid vägen,
12. när fordonet närmar sig kreatur på vägen,
13. där vägarbete pågår,
14. förbi en olycksplats, samt
15. vid smutsigt väglag där det finns risk för att någon annan
trafikant utsätts för smutsstänk.
16 § En förare får inte utan giltigt skäl köra med överdrivet
låg hastighet, plötsligt bromsa eller på något annat sätt
hindra andra förares körning.
17 § Inom tättbebyggt område får fordon inte föras med högre
hastighet än 50 kilometer i timmen.
Om det är motiverat av hänsyn till trafiksäkerheten,
framkomligheten eller miljön får kommunen meddela föreskrifter
om att den högsta tillåtna hastigheten inom ett tättbebyggt
område eller del av ett sådant område ska vara 30 eller 40
kilometer i timmen.
Utom tättbebyggt område får fordon inte föras med högre
hastighet än 70 kilometer i timmen (bashastighet).
Vägverket får meddela föreskrifter om att den högsta tillåtna
hastigheten på en väg ska vara 80, 90, 100 eller 110 kilometer
i timmen.
Bestämmelser om hastighet på motorväg finns i 9 kap. 1 §.
I terräng gäller bestämmelserna i första, andra och tredje
styckena endast vid färd med motordrivet fordon.
Förordning (2008:46).
Korsande trafik
18 § När två fordons kurser skär varandra har förare
väjningsplikt mot det fordon som närmar sig från höger utom i
de fall som avses i 21-23 §§.
19 § En förare som har stopplikt eller skall stanna på grund av
trafiksignal skall stanna vid stopplinje. Om stopplinje saknas
skall föraren stanna omedelbart före signalen eller innan
föraren kör in på den korsande vägen, leden eller spårområdet.
Bestämmelserna i 5 § andra stycket gäller även förare som har
stopplikt.
Trafik i en vägkorsning m.m.
20 § När en förare närmar sig eller kör in i en vägkorsning,
skall körsättet anpassas så att det inte uppstår onödigt hinder
för trafiken på den korsande vägen, om fordonet tvingas stanna
i korsningen.
21 § En förare som från en väg kör in på en annan väg som är
huvudled, motorväg eller motortrafikled och där
accelerationsfält saknas, har väjningsplikt mot fordon på den
väg föraren kör in på. Väjningsplikten gäller dock inte där
föraren kommer in på huvudleden, motorvägen eller
motortrafikleden utan att byta körfält.
En förare har också väjningsplikt mot varje fordon vars kurs
skär den egna kursen när föraren kommer in på en väg
1. från en parkeringsplats, en fastighet, en bensinstation
eller från något annat liknande område i anslutning till vägen,
2. från en stig, en ägoväg eller någon annan liknande
utfartsväg,
3. från en cykelbana, en gågata, ett gångfartsområde eller från
terräng, eller
4. efter att ha korsat en gång- eller cykelbana.
En förare har dessutom väjningsplikt mot fordon på en körbana
när föraren kommer in på den från en vägren eller från en sådan
cykelbana som är en del av vägen. Förordning (2007:101).
22 § En förare som kör in i en cirkulationsplats har
väjningsplikt mot varje fordon som befinner sig i
cirkulationen.
23 § En förare som färdas i ett accelerationsfält skall anpassa
hastigheten till trafiken i det körfält som han eller hon avser
att köra in i. Föraren skall lämna accelerationsfältet så snart
det kan ske utan fara eller onödigt hinder.
En förare som avser att lämna vägen skall i god tid inta det
körfält som är bäst lämpat för detta. Om det finns ett
retardationsfält skall föraren snarast möjligt köra in i det.
24 § En förare som skall svänga i en vägkorsning eller skall
lämna eller korsa den körbana han eller hon färdas på skall
förvissa sig om att det kan ske utan hinder för mötande trafik
eller för trafikanterna på den körbana som föraren avser att
köra in på.
25 § Där körbanan före en vägkorsning har två eller flera
körfält i samma färdriktning skall föraren i god tid placera
sitt fordon i körfältet längst till höger om föraren skall
svänga till höger, och i körfältet längst till vänster om han
eller hon skall svänga till vänster. Vid färd rakt fram skall
föraren placera fordonet i det körfält som är lämpligast med
hänsyn till övrig trafik och den fortsatta färden.
Om särskild försiktighet iakttas får avvikelse dock ske om
utrymmet i korsningen annars inte är tillräckligt för fordonet.
26 § En förare får svänga i en vägkorsning endast om det kan
ske utan fara eller onödigt hinder för andra som färdas i samma
riktning. Särskild uppmärksamhet skall riktas på den
bakomvarande trafiken.
Vid högersväng skall ett fordon föras så nära körbanans högra
kant som lämpligen kan ske eller, om fordonet förs på vägrenen,
så nära vägens högra kant som möjligt.
Vid vänstersväng skall ett fordon föras så nära körbanans mitt
som möjligt eller, på körbana med enkelriktad trafik, så nära
körbanans vänstra kant som möjligt.
En sväng skall göras så att fordonet, när det lämnar
vägkorsningen, befinner sig till höger på den körbana det förs
in på.
27 § Om ett fordon som färdas på väg efter en sväng förs in på
en körbana som har två eller flera körfält i färdriktningen,
skall svängen göras på det sätt som bäst lämpar sig med hänsyn
till övrig trafik och den fortsatta färden.
Fordon som från motsatta håll förs in i en vägkorsning och som
båda skall svänga till vänster i sin färdriktning får vid möte
hållas till vänster, om det kan ske utan fara eller olägenhet.
28 § Cyklande och förare av moped klass II får trots
bestämmelserna i 25 och 26 §§ före en vägkorsning hålla till
höger på vägen även när de avser att svänga till vänster. De
skall fortsätta genom korsningen till dess motsatta sida och
svänga först när det kan ske utan fara med hänsyn till den
övriga trafiken.
Första stycket gäller inte i ett körfält som är avsett enbart
för trafik som skall svänga till höger.
29 § Bestämmelserna i 24-28 §§ gäller i tillämpliga delar även
när en förare har för avsikt att korsa eller lämna körbanan på
annan plats än i en vägkorsning.
Möte och omkörning
30 § Ett fordon skall vid möte med andra fordon hållas till
höger. Förarna skall lämna ett betryggande avstånd i sidled
mellan fordonen.
Om det finns något hinder för möte skall den förare stanna som
har hindret på sin sida, om det är nödvändigt för att den
mötande skall kunna passera.
31 § Omkörning skall ske till vänster utom i de fall som avses
i 7 § fjärde stycket. Omkörning skall dock ske till höger när
föraren av det framförvarande fordonet svänger till vänster
eller tydligt förbereder en sådan sväng.
Cyklande och mopedförare får köra om andra fordon än cykel och
moped till höger.
32 § En förare får köra om endast om det kan ske utan fara.
Omkörning får inte ske om föraren av bakomvarande fordon har
påbörjat en omkörning.
Omkörning får inte ske till vänster om föraren av
framförvarande fordon givit tecken som visar att han eller hon
har för avsikt att köra om ett annat fordon eller av andra skäl
föra sitt fordon åt vänster.
33 § Den förare som kör om skall lämna ett betryggande avstånd
i sidled mellan sitt fordon och det fordon som körs om.
Möte och omkörning på väg
34 § Vid möte med ett järnvägståg eller en spårvagn på väg
skall ett fordon hållas till höger.
Där skenornas läge föranleder det, får fordonet dock hållas
till vänster, om det kan ske utan fara eller olägenhet.
35 § Omkörning av ett järnvägståg eller en spårvagn på väg
skall ske till höger.
Där skenornas läge föranleder det får dock omkörning göras till
vänster, om det kan ske utan fara eller olägenhet. På en
körbana med enkelriktad trafik får omkörning även äga rum till
vänster, om trafikförhållandena medger det.
36 § Omkörning får ske endast om det körfält som skall användas
vid omkörningen på en tillräckligt lång sträcka är fritt från
mötande trafik eller annat hinder mot omkörning.
En förare får inte köra om, om det inte finns möjlighet att
efter omkörningen föra fordonet tillbaka till högra delen av
körbanan utan fara för övriga trafikanter. Detta gäller dock
inte när omkörningen skall ske i ett körfält där mötande trafik
inte får förekomma.
37 § När en omkörning på väg sker till vänster skall den som
kör om hålla till höger så snart det kan ske utan fara eller
olägenhet. Detta gäller dock inte på sådan väg som avses i 7 §
fjärde stycket.
Om körbanan har minst två körfält för färd i samma riktning,
behöver den omkörande inte köra tillbaka till det högra
körfältet, om han eller hon strax efter omkörningen avser att
köra om ytterligare fordon eller svänga till vänster och om det
inte uppstår någon påtaglig olägenhet för upphinnande trafik.
38 § När en förare som färdas på väg uppmärksammar att någon
avser att köra om till vänster, skall föraren med iakttagande
av bestämmelserna i 7 § hålla så långt till höger som möjligt.
Föraren får inte öka hastigheten eller på något annat sätt
försvåra omkörningen.
Om ett fordon förs sakta eller upptar stort utrymme och
körbanan är smal, krokig eller har en icke obetydlig mötande
trafik, skall föraren för att underlätta omkörning minska
farten och om det behövs föra fordonet åt sidan så snart detta
är möjligt.
39 § Omkörning får inte ske strax före eller i en vägkorsning,
utom när
1. omkörningen skall ske till höger,
2. trafiken i vägkorsningen är reglerad av en polisman eller
genom trafiksignaler, eller
3. det framgår av vägmärken eller något annat förhållande att
förarna på den korsande vägen har väjningsplikt eller
stopplikt.
Omkörning får inte heller ske strax före eller i en
plankorsning, utom när
1. korsningen har bommar, eller
2. trafiken i korsningen är reglerad genom sådana
trafiksignaler som används i vägkorsningar.
Där sikten är skymd vid ett backkrön eller i en kurva får
omkörning ske endast om körbanan i färdriktningen har minst två
körfält i vilka mötande trafik inte får förekomma eller i andra
fall där omkörningen kan ske utan att ett körfält avsett för
fordon i mötande färdriktning behöver tas i anspråk.
Tvåhjuliga fordon utan sidvagn får dock köras om.
Förordning (1999:240).
40 § Fordon eller spårvagnar får inte köras om strax före eller
på ett obevakat övergångsställe eller en obevakad
cykelöverfart.
41 § I följande fall anses det inte som omkörning när ett
fordon i ett körfält passerar fordon i ett annat körfält
1. om körbanan har två eller flera körfält för färd i samma
riktning och det är tät köbildning i alla körfält,
2. om körbanan är indelad i körfält för olika färdmål som är
utmärkta med körfältsvägvisare, eller
3. om fordonen har placerats i skilda körfält i anslutning till
en vägkorsning.
Om ett fordon före ett övergångsställe eller en cykelöverfart
passerar ett annat fordon i fall som avses i första stycket,
skall det ske med så låg hastighet att föraren kan stanna
omedelbart om gående befinner sig på övergångsstället eller
stanna omedelbart om cyklande eller förare av moped klass II
befinner sig på cykelöverfarten.
42 § Bestämmelserna i 31, 34, 35 §§, 36 § andra stycket, 37 och
38 §§ gäller inte vid omkörning av fordon som förs i ett
körfält som är förbehållet för viss trafik. De gäller inte
heller när föraren av ett fordon i ett sådant körfält kör om
fordon i andra körfält.
Vändning, backning, körfältsbyte m.m.
43 § En förare får starta från vägkanten, byta körfält eller på
annat sätt ändra fordonets placering i sidled endast om det kan
ske utan fara eller onödigt hinder för andra vägtrafikanter.
Detsamma gäller när en förare stannar eller hastigt minskar
farten.
En förare som uppmärksammar att någon annan förare avser att
köra in i det körfält han eller hon färdas i skall anpassa
hastigheten så att inkörningen underlättas.
44 § Om två körfält löper samman till ett skall förarna under
ömsesidigt hänsynstagande anpassa sig till de nya
förhållandena. Detta gäller även när två körbanor löper samman.
Förordning (2007:447).
45 § Där den högsta tillåtna hastigheten är 50 kilometer i
timmen eller lägre, skall en förare som närmar sig en buss,
vars förare ger tecken för att starta från en busshållplats,
sakta ner och ge bussen möjlighet att lämna hållplatsen. Om det
behövs skall föraren stanna.
Bussföraren skall vara särskilt försiktig så att inte fara
eller onödig olägenhet uppstår.
46 § En förare får vända eller backa endast om det kan ske utan
fara eller hinder för andra vägtrafikanter.
Bestämmelser om förbud mot att vända och backa på motorvägar
och motortrafikleder finns i 9 kap. 1 och 2 §§.
Stannande och parkering
47 § Ett fordon får inte stannas eller parkeras
1. på en sådan plats eller på ett sådant sätt att fara uppstår
eller trafiken onödigtvis hindras eller störs,
2. i en korsning med järnväg eller spårväg, eller
3. på ett sådant sätt att vägmärken eller trafiksignaler skyms.
48 § Inom tättbebyggt område får fordon inte stannas eller
parkeras på allmän plats som är terräng.
På en gång- eller cykelbana får andra fordon än tvåhjuliga
cyklar eller mopeder klass II inte stannas eller parkeras.
Förordning (2007:101).
49 § Ett fordon får inte parkeras så att
1. det hindrar tillträde till andra fordon eller så att dessa
inte kan föras från platsen, eller
2. fordonet med något hjul står utanför en uppställningsplats
eller annan markering som anger var parkering får ske.
Förordning (2007:101).
49 a § På allmän plats inom tättbebyggt område där kommunen är
huvudman för hållande av allmänna platser samt inom vägområde
för allmän väg får fordon inte parkeras under längre tid än 24
timmar i följd på vardagar, utom vardag före sön- och helgdag.
Om särskilda villkor för parkering gäller på en plats som avses
i första stycket gäller följande.
1. Avgift skall betalas på det sätt som anges på platsen och
enligt angiven taxa.
2. Om en parkeringsbiljett eller motsvarande används skall
denna placeras framtill i eller, om detta inte är möjligt, på
fordonet. Detta gäller oavsett om avgift skall betalas för
parkeringen eller inte. Tidsangivelser eller andra uppgifter om
att villkoren för parkeringen är uppfyllda skall vara väl
synliga och läsbara utifrån.
3. Om en parkeringsskiva eller motsvarande används skall tiden
på denna ställas in på den närmast följande halvtimmen räknat
från den tidpunkt då uppställningen påbörjades. Parkeras
fordonet innan en tidsbegränsning börjar skall klockslaget för
tidsbegränsningens början ställas in om fordonet skall stå kvar
efter denna tidpunkt. Skivan skall placeras framtill i eller,
om detta inte är möjligt, på fordonet med tidsangivelsen väl
synlig och läsbar utifrån. Parkeringsskiva eller motsvarande
behöver inte användas om fordonet endast är parkerat under tid
då tidsbegränsning inte råder. Förordning (2007:447).
50 § När ett fordon stannats eller parkerats, skall föraren
vidta åtgärder för att hindra att fordonet kommer i rörelse av
sig självt.
Föraren av ett motordrivet fordon skall även vidta lämpliga
åtgärder för att förhindra att fordonet obehörigen brukas av
någon annan.
Ett fordons dörrar eller andra anordningar får inte öppnas på
sådant sätt att fara eller onödig olägenhet uppstår. Inte
heller får på- eller avstigning eller på- eller avlastning ske
så att fara eller onödig olägenhet uppstår.
51 § När ett fordon på grund av olyckshändelse, motorfel eller
liknande orsak blivit stående på en plats där det enligt 47-49,
52-55 §, 9 kap. 1 eller 2 § eller lokal trafikföreskrift inte
får stannas eller parkeras, skall föraren se till att fordonet
snarast flyttas till en lämplig plats, om inte annat följer av
bestämmelsen i 2 kap. 8 § om åligganden vid trafikolyckor.
Förordning (2001:753).
Stannande och parkering på väg
52 § På en väg får fordon stannas eller parkeras endast på
högra sidan i färdriktningen. Om det finns järnvägs- eller
spårvägsspår på högra sidan, får dock fordon stannas eller
parkeras på vägens vänstra sida. På vägar med enkelriktad
trafik får fordon även i andra fall stannas eller parkeras på
vänstra sidan.
Ett fordon skall stannas eller parkeras så långt från körbanans
mitt som möjligt och i vägens längdriktning. Parkering skall
ske utanför körbanan, om vägförhållandena medger det.
Vid stannande eller parkering på en parkeringsplats, som utom
tättbebyggt område är anordnad i omedelbar anslutning till
vägen, bör om möjligt en parkeringsplats till höger i
färdriktningen användas.
53 § Ett fordon får inte stannas eller parkeras
1. på eller inom ett avstånd av tio meter före ett
övergångsställe eller en cykelöverfart,
2. i en vägkorsning eller inom ett avstånd av tio meter från en
korsande körbanas närmaste ytterkant,
3. på eller inom ett avstånd av tio meter före en korsande
cykelbana eller gångbana,
4. i en vägport eller tunnel,
5. på eller i närheten av ett backkrön eller i eller i närheten
av en kurva där sikten är skymd,
6. längs en heldragen linje som anger gräns mellan körfält, om
avståndet mellan fordonet och linjen är mindre än tre meter,
såvida inte en streckad linje löper mellan fordonet och den
heldragna linjen,
7. i ett cykelfält,
8. i ett spärrområde,
9. i en cirkulationsplats, eller
10. i ett körfält eller en körbana för fordon i linjetrafik
m.fl.
Förbudet i första stycket 2 gäller inte fordon i linjetrafik
och skolskjuts som stannats för passagerares på- och avstigning
vid sådan busshållplats som enligt lokala trafikföreskrifter
skall vara busshållplats och som utmärkts med vägmärke för
busshållplats. Förordning (2007:447).
54 § På en markerad hållplats för spårvagn, fordon i
linjetrafik eller skolskjuts får andra fordon inte stannas
eller parkeras annat än för på- och avstigning som kan ske utan
hinder för spårvägs-, linje- eller skolskjutstrafiken. Om det
saknas markering som anger en sådan hållplats gäller förbudet
inom tjugo meter före och fem meter efter märket E22,
busshållplats, i vägmärkesförordningen (2007:90) eller en annan
skylt som anger sådan hållplats.
På en ändamålsplats som har märkts ut med märket C40,
ändamålsplats, i vägmärkesförordningen får fordon inte stannas
eller parkeras annat än för det föreskrivna ändamålet eller för
på- eller avstigning som kan ske utan hinder för detta ändamål.
På en parkeringsplats där endast ett visst fordonsslag eller en
viss trafikantgrupp får parkera får andra fordon inte stannas
eller parkeras annat än för på- eller avstigning.
Förordning (2007:447).
55 § Ett fordon får inte parkeras
1. på en väg inom ett avstånd av trettio meter från en
plankorsning,
2. på en väg framför infarten till en fastighet eller så att
fordonstrafik till eller från fastigheten väsentligen
försvåras,
3. på en huvudled,
4. på en körbana bredvid ett annat fordon som stannats eller
parkerats längs körbanans kant eller bredvid en anordning som
har ställts upp där,
5. på en mötesplats som har märkts ut med märke E18,
mötesplats, i vägmärkesförordningen (2007:90).
Förbudet i första stycket 4 gäller inte om det andra fordonet
är en tvåhjulig cykel, moped eller motorcykel utan sidvagn
eller om anordningen är av motsvarande storlek.
Förordning (2007:101).
56 § Bestämmelser om förbud mot att stanna och parkera på
motorvägar och motortrafikleder finns i 9 kap. 1 och 2 §§.
57 § Föraren av ett fordon som skall vara utrustat med en
varningstriangel skall sätta ut triangeln när fordonet på grund
av en olyckshändelse, ett motorfel eller något liknande har
blivit stående på körbanan eller vägrenen där den högsta
tillåtna hastigheten är högre än 50 kilometer i timmen och där
fordonet inte får stannas eller parkeras enligt 47 §, 53 § 4
eller 5 eller 9 kap. 1 eller 2 §. En varningstriangel skall
sättas ut också när fordonet av något annat skäl har parkerats
på en körbana och väderleksförhållandena eller andra
omständigheter gör det svårt för andra förare att se fordonet i
tid. Föraren skall också i övrigt genom utmärkning eller dylikt
vidta de åtgärder som behövs för att varna andra trafikanter.
Om ett fordon har blivit stående i en plankorsning och inte
genast kan flyttas, skall föraren även vidta de åtgärder som
behövs för fordonspassagerarnas säkerhet och för att varna
förare av järnvägståg eller spårvagn.
Varningstriangeln skall vara av den typ som är föreskriven för
fordonet och placeras på sådant avstånd från det uppställda
fordonet och på sådant sätt att andra förare varnas i god tid.
Skyldigheter mot gående, cyklande och mopedförare
58 § På gångbanor, vägar som är avsedda för gående samt i
terräng har förare väjningsplikt mot gående. Förare har också
väjningsplikt mot gående när fordon förs in på en körbana eller
en vägren från en fastighetsutfart vid vägen.
I 8 kap. 1 § finns bestämmelser om att förare har väjningsplikt
mot gående i gångfartsområden och på gågator.
En förare som möter eller kör om gående skall lämna dessa
tillräckligt utrymme och tid att vika åt sidan.
En förare som avser att köra förbi till höger om en spårvagn
eller buss som har stannat vid en hållplats utan refug, skall
stanna och lämna fri passage åt på- eller avstigande
passagerare. Förordning (2007:101).
59 § På cykelbanor skall cyklande och förare av moped klass II
lämnas företräde av andra fordonsförare.
60 § Vid ett bevakat övergångsställe skall en förare lämna
gående som på rätt sätt gått ut på övergångsstället möjlighet
att passera. Detta gäller även om föraren får korsa
övergångsstället enligt trafiksignaler eller tecken av
polisman.
En förare som efter att ha svängt i en korsning skall passera
ett bevakat övergångsställe skall köra med låg hastighet och
har väjningsplikt mot gående som på rätt sätt har gått ut på
eller just skall gå ut på övergångsstället.
Skyldigheten enligt första och andra styckena vid bevakade
övergångsställen gäller även mot cyklande och förare av moped
klass II vid bevakade cykelöverfarter.
61 § Vid ett obevakat övergångsställe har en förare
väjningsplikt mot gående som gått ut på eller just skall gå ut
på övergångsstället.
En förare som närmar sig en obevakad cykelöverfart, skall
anpassa hastigheten så att det inte uppstår fara för cyklande
och mopedförare som är ute på cykelöverfarten.
En förare, som skall köra ut ur en cirkulationsplats eller
annars efter att ha svängt i en vägkorsning skall passera en
obevakad cykelöverfart, skall köra med låg hastighet och lämna
cyklande och förare av moped klass II som är ute på eller just
skall färdas ut på cykelöverfarten tillfälle att passera.
62 § En förare som närmar sig ett övergångsställe eller en
cykelöverfart skall anpassa sitt körsätt så att föraren inte
tvingas stanna på övergångsstället eller överfarten.
63 § Bestämmelser om förbud mot att köra om och passera andra
fordon strax före eller på ett övergångsställe eller en
cykelöverfart finns i 40 och 41 §§.
Signaler och tecken
64 § När det behövs för att förebygga eller avvärja fara, skall
en förare ge ljud- eller ljussignaler eller på något annat
lämpligt sätt väcka andra trafikanters uppmärksamhet.
Signaler får inte ges längre än nödvändigt.
65 § När en förare avser att starta från en vägkant eller att
vända, svänga, byta körfält eller ändra fordonets placering i
sidled på något annat inte oväsentligt sätt skall föraren ge
tecken med körriktningsvisaren för att visa sin avsikt. Om
fordonet inte har körriktningsvisare, skall föraren i stället
visa sin avsikt genom att sträcka ut armen.
En förare som avser att stanna eller hastigt minska farten
skall ge tecken med stopplyktan för att visa sin avsikt. Om
fordonet inte har någon stopplykta skall föraren i stället visa
sin avsikt genom att höja armen.
Tecken skall ges i god tid innan den avsedda manövern genomförs
och vara väl synligt och otvetydigt. Teckengivningen skall
upphöra så snart manövern är avslutad.
66 § Även om en förare givit signal eller tecken är han eller
hon skyldig att försäkra sig om att den avsedda manövern kan
göras utan fara eller onödigt hinder för någon annan.
Belysning
67 § Lyktor och strålkastare får inte användas på sådant sätt
att andra förare kan bländas.
Belysning vid färd på väg
68 § strålkastare som är föreskrivna för fordonet vara tända.
Används föreskrivna varsellyktor på en bil under dagsljus
behöver inte lyktor baktill eller på sidan vara tända.
Vid färd på väg med ett motordrivet fordon som har utrustats
med strålkastare för färd ska dessa vara tända även om de
inte är föreskrivna för fordonet.
En moped som framförs på väg med avstängd motor behöver ha
strålkastare och lyktor tända endast vid färd under mörker.
Används helljus behöver inte halvljus eller främre
positionsljus vara tänt. Inte heller behöver främre
positionsljus vara tänt, när halvljus används.
Vid bärgning eller bogsering av ett skadat fordon på väg ska,
om det skadade fordonets belysning inte kan användas på
föreskrivet sätt, det skadade fordonet i stället märkas ut
enligt bestämmelserna i 82 § andra stycket.
Förordning (2009:960).
69 § Vid färd på väg med motordrivna fordon ska halvljus
användas, om inte annat följer av 68, 70 eller 71 §.
Förordning (2009:960).
70 § Vid färd på väg med bil, motorredskap klass I, tung
terrängvagn, motorcykel eller moped klass I skall helljus
användas, när förarens synfält med hänsyn till fordonets
hastighet annars inte är tillräckligt för att fordonet skall
kunna föras säkert.
Helljus får inte användas
1. på sträcka där vägen är tillfredsställande belyst,
2. på sådant avstånd från ett mötande fordon att dess förare
kan bländas,
3. vid möte med ett spårbundet trafikmedel eller ett fartyg som
förs längs vägen, om risk för bländning kan uppstå, eller
4. på ringa avstånd bakom ett annat fordon.
71 § Vid färd på väg med bil, motorredskap klass I, tung
terrängvagn, motorcykel eller moped klass I får i stället för
halvljus användas annat ljus som är tillräckligt för att
uppmärksamma andra trafikanter på fordonet. Detta gäller dock
inte vid färd under mörker, i gryning eller skymning eller när
väderleksförhållandena eller andra omständigheter föranleder
att halvljuset behöver vara tänt.
I dimma och vid kraftig nederbörd får dimljus användas i
stället för halvljus.
Sådant ljus som avses i första stycket, dimljus eller halvljus
får inte användas samtidigt. Förbudet gäller inte vid färd med
motorcykel under dagsljus.
72 § Vid färd på väg får dimbakljus användas endast i dimma,
vid kraftig nederbörd eller under därmed jämförliga
siktförhållanden och på sådant sätt att förare av bakomvarande
fordon inte bländas.
73 § Ett fordon som inte skall vara utrustat med lyktor eller
strålkastare skall vid färd på väg under mörker, i skymning
eller gryning och i övrigt när väderleken eller andra
omständigheter gör det nödvändigt ha en lykta som visar vitt
eller gult ljus framåt och en som visar rött ljus bakåt.
Lyktorna skall fästas eller bäras på den sida av fordonet som
är vänd mot vägens mitt. Om det är tillräckligt för att
uppmärksamma andra trafikanter på fordonet får ljuset visas
framåt och bakåt från samma lykta.
Bestämmelserna i första stycket gäller inte sådana
vägtrafikanter som avses i 1 kap. 4 § första och andra
styckena.
74 § När ett fordon har stannats eller parkerats på en väg
skall fordonets parkerings- och baklyktor vara tända under
mörker, skymning eller gryning och i övrigt när väderleken
eller andra omständigheter gör det nödvändigt för att andra
trafikanter skall uppmärksamma det.
Om fordonet inte är utrustat med parkerings- eller baklyktor
skall det i stället ha annan belysning som är föreskriven för
fordonet tänd. För ett fordon för vilket det saknas särskilda
föreskrifter om lyktor eller strålkastare skall bestämmelserna
i 73 § tillämpas. I övrigt får inga andra lyktor eller
strålkastare än parkeringslyktor, baklyktor eller skyltlyktor
vara tända.
Om ett motordrivet fordon, som är högst sex meter långt och två
meter brett, parkeras längs kanten på en väg där den högsta
tillåtna hastigheten är 50 kilometer i timmen eller lägre, är
det tillräckligt att parkerings- och baklyktor mot vägens mitt
hålls tända, om inte ett annat fordon är kopplat till fordonet.
75 § Bestämmelserna i 74 § gäller inte om vägen är så väl
belyst att fordonet ändå kan uppmärksammas tydligt på
tillräckligt avstånd eller om fordonet stannats eller parkerats
utanför körbanan och vägrenen.
Inte heller behöver belysning vara tänd på tvåhjuliga cyklar,
mopeder eller motorcyklar utan sidvagn, om fordonet stannats
eller parkerats längs vägens yttersta kant.
76 § Under färd på väg får från ett fordon
1. inte visas annat än vitt eller gult ljus framåt, samt
2. inte visas vitt ljus bakåt annat än vid backning eller vid
arbete som kräver vitt ljus.
Detta gäller dock inte lykta med annan färg som föreskrivits
för fordonet.
På ett fordon som färdas på väg får inga andra lyktor eller
strålkastare med blinkande ljus användas än
1. körriktningsvisare,
2. larmanordning,
3. baklykta på cykel,
4. stopplykta som är särskilt anordnad som nödstoppssignal,
samt
5. lykta som avger orangegult ljus och som är särskilt
anordnad som varningsanordning i den utsträckning som
Transportstyrelsen föreskriver.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte sådana
lyktor som används för att ge tecken P11, kör in till
vägkanten och stanna framför polisfordonet, enligt 7 kap. 2 §
vägmärkesförordningen (2007:90). Förordning (2009:960).
Belysning vid färd i terräng
77 § Vid färd i terräng under mörker, i skymning eller i
gryning och i övrigt när det är påkallat av väderleken eller
andra omständigheter skall de lyktor och strålkastare som är
föreskrivna för fordonet vara tända. Detta gäller dock inte
parkeringslyktor.
Helljus skall användas när förarens synfält med hänsyn till
fordonets hastighet annars är otillräckligt för att fordonet
skall kunna föras säkert.
Vid färd i terräng med ett motordrivet fordon som har utrustats
med strålkastare för färd skall dessa vara tända under mörker,
i skymning eller i gryning och i övrigt när det är påkallat av
väderleken eller andra omständigheter även om de inte är
föreskrivna för fordonet. Förordning (2000:869).
Fordons last
78 § Ett fordon får inte lastas på sådant sätt att
1. förarens sikt eller möjligheter till manövrering hindras,
eller
2. föreskrivna körriktningstecken, stopptecken, lyktor eller
strålkastare skyms. Förordning (2001:667).
79 § På eller i ett fordon får passagerare inte tas med i
sådant antal eller placeras på sådant sätt att fara kan uppstå.
Förordning (2001:753).
80 § Last får inte medföras på eller i ett fordon på sådant
sätt att den kan
1. utgöra fara för person,
2. orsaka skador på egendom,
3. släpa efter eller falla av fordonet,
4. orsaka störande dammbildning eller liknande,
5. försvåra körningen av fordonet, eller
6. framkalla onödigt buller.
Lasten skall vara fastgjord om det krävs med hänsyn till
lastutrymmets eller lastens beskaffenhet. Om det behövs skall
lasten vara övertäckt.
Fordons last vid färd på väg
81 § Vid färd på väg får inte kedjor, rep, presenningar eller
andra anordningar som tjänar till att hålla fast eller skydda
lasten hänga lösa utanför ett fordon eller släpa på marken.
82 § Vid färd på väg skall lastens yttersta del vara tydligt
utmärkt när lasten skjuter ut framför ett fordon eller mer än
en meter bakom ett fordon. Som last räknas även redskap och
utrustning som inte är fast monterad på fordonet. Last som
skjuter ut mindre än en meter framför fordonet behöver dock
inte märkas ut om den utskjutande delen tydligt framgår för
andra trafikanter.
Under mörker, i skymning och gryning och i övrigt när det är
påkallat av väderleken eller andra omständigheter skall lasten
märkas ut
1. framtill med en lykta som visar vitt ljus framåt och med
vita reflexer, och
2. baktill med en lykta som visar rött ljus bakåt och med röda
reflexer.
Reflexerna skall vara placerade så lågt att de kan återkasta
skenet från andra fordons halvljus.
83 § Last som i sidled skjuter ut utanför fordonet och är mer
än 260 centimeter bred eller skjuter ut mer än 20 centimeter
utanför fordonet skall vid färd på väg vara tydligt utmärkt.
Sådan utmärkning behövs dock inte om de utskjutande delarna
ändå tydligt framgår för andra trafikanter. Som last räknas
även redskap och utrustning som inte är fast monterad på
fordonet.
Under mörker, i skymning eller gryning och i övrigt när det är
påkallat av väderleken eller andra omständigheter skall sådan
last som avses i första stycket alltid märkas ut
1. framtill med en lykta som visar vitt ljus framåt och med
vita reflexer, och
2. baktill med en lykta som visar rött ljus bakåt och med röda
reflexer.
Lyktorna och reflexanordningarna skall i sidled sitta mindre än
40 centimeter innanför lastens yttersta kant. Om lasten är mer
än 260 centimeter bred skall dock lyktorna och reflexerna sitta
på lastens yttersta kant. Reflexerna skall vara placerade så
lågt att de kan återkasta skenet från andra fordons halvljus.
Tävling på väg
84 § Tävling eller uppvisning med fordon, eller där sådana
trafikanter som avses i 1 kap. 4 § andra stycket deltar, får
inte anordnas på väg utan tillstånd. Frågor om tillstånd prövas
av länsstyrelsen. Om en tävling eller uppvisning berör mer än
ett län, prövas frågan av länsstyrelsen i det län där tävlingen
eller uppvisningen startar. Länsstyrelsen skall då inhämta
yttrande från övriga berörda länsstyrelser.
Om tillstånd lämnas, skall länsstyrelsen meddela sådana
föreskrifter som utöver trafikreglerna behövs för att förebygga
fara eller olägenhet för trafiken och för dem som bor eller
uppehåller sig vid vägen eller som behövs av annat skäl.
Förordning (2005:71).
4 kap. Bestämmelser för trafik med motordrivna fordon
Gemensamma bestämmelser
1 § Föraren av ett motordrivet fordon skall stanna på tecken av
den person som en myndighet har förordnat att kontrollera
fordon eller förare.
2 § Ett motordrivet fordon får inte dra fler än
1. ett fordon som inte är inrättat för koppling till
dragfordonet, eller
2. två fordon som är inrättade för koppling till dragfordonet.
Den sammanlagda bruttovikten av de fordon som dras får vid färd
på väg inte överstiga dragfordonets bruttovikt och vid färd i
terräng två gånger dragfordonets bruttovikt.
Trots bestämmelserna i första stycket får bilar, traktorer,
motorredskap och terrängmotorfordon dra ett eller flera fordon,
om samtliga fordon som dras är inrättade för koppling till
dragfordonet och
1. kan bromsas effektivt, eller
2. den sammanlagda bruttovikten av tillkopplade fordon som
saknar effektiva bromsar inte överstiger dragfordonets
bruttovikt eller vid färd i terräng två gånger dragfordonets
bruttovikt.
3 § Om en viss maximal släpvagnsvikt gäller för ett motordrivet
fordon, får den sammanlagda vikten av dragna släpvagnar inte
överstiga denna.
4 § Om en viss maximilast gäller för ett motordrivet fordon
eller ett därtill kopplat fordon får tyngre last inte befordras
med fordonet.
5 § Fordon som dras av ett annat fordon skall vara kopplade på
ett från trafiksäkerhetssynpunkt tillfredsställande sätt.
Vid färd på väg skall kopplingsanordningen vara tydligt utmärkt
om det dragna fordonet inte är inrättat för koppling till
dragfordonet och avståndet mellan fordonen överstiger 2,0
meter.
6 § I en bil får inte fler passagerare tas med än den är
registrerad för. Passagerare skall färdas på en plats som är
avsedd för passagerare.
På en motorcykel får passagerare tas med endast om motorcykeln
är inrättad för det. Passageraren skall sitta på den plats som
är avsedd för passagerare. Mer än en passagerare får inte tas
med. I en sidvagn får inte flera passagerare tas med än vagnen
är avsedd för.
På en motorcykel eller i en sidvagn som kopplats till en
motorcykel får passagerare tas med endast om föraren fyllt 18
år. Vid övningskörning med motorcykel tillämpas dock
bestämmelserna i 4 kap. 2 och 3 §§ körkortslagen (1998:488) om
förares ålder.
Transportstyrelsen får föreskriva eller i enskilda fall medge
undantag från bestämmelserna i första-tredje styckena.
Förordning (2008:1109).
7 § Föraren av ett motordrivet fordon skall behandla fordonet
så att det inte bullrar onödigt mycket och i möjligaste mån se
till att fordonet inte släpper ut avgaser i sådan mängd att de
orsakar olägenheter.
8 § Med ett motordrivet fordon får onödig och störande körning
inte äga rum vid bostadsbebyggelse. Föraren av ett sådant
fordon skall i övrigt anpassa färdväg, hastighet och färdsätt
så att andra inte störs i onödan.
9 § Den som färdas med motorcykel eller moped skall använda
skyddshjälm.
Skyddshjälm behöver inte användas
1. av passagerare som inte fyllt sju år och som använder annat
lämpligt huvudskydd,
2. när fordonet inte är i rörelse,
3. vid färd inom parkeringsplats, parkeringshus,
bensinstations- eller verkstadsområde eller liknande område,
4. på en moped som framförs med avstängd motor, eller
5. i en tre- eller fyrhjulig motorcykel med karosseri eller i
en tre- eller fyrhjulig moped med karosseri om bilbälte
används.
Föraren skall se till att passagerare som är under femton år
använder skyddshjälm eller annat huvudskydd i enlighet med
bestämmelserna i första och andra styckena.
Förordning (2001:753).
Trafik med motordrivna fordon på väg
10 § Vid färd på väg i en personbil, en lastbil, en tre- eller
fyrhjulig motorcykel med karosseri eller en tre- eller
fyrhjulig moped med karosseri gäller i fråga om användning av
bilbälten och andra skyddsanordningar följande:
1. Alla som färdas i ett fordon som är utrustat med bilbälten
skall använda en plats som är försedd med bilbälte, om en sådan
plats är tillgänglig, och använda bältet. Barn som är kortare
än 135 centimeter skall använda bilbarnstol, bälteskudde eller
annan särskild skyddsanordning för barn i stället för eller
tillsammans med bilbältet.
2. Ett barn som är tre år eller äldre och kortare än 135
centimeter får inte färdas i ett fordon där det inte finns
möjlighet att använda en särskild skyddsanordning för barn,
annat än vid tillfälliga transporter under korta sträckor. I
sådana fall skall barnet i stället använda bilbältet när det är
möjligt och får då inte färdas i framsätet i en personbil eller
i en lätt lastbil.
3. Ett barn som är yngre än tre år får inte färdas i ett fordon
där det inte har möjlighet att använda en särskild
skyddsanordning för barn, annat än vid tillfällig färd i taxi
under korta sträckor. I sådant fall får barnet dock inte färdas
i framsätet. Förordning (2006:1208).
10 a § Alla som är äldre än tre år och som färdas i en buss som
är utrustad med bilbälten skall använda en plats som är försedd
med bilbälte, om en sådan plats är tillgänglig, och använda
bältet. Vid lokala transporter i tättbebyggda områden får dock
passagerare använda en annan plats än en plats som är försedd
med bilbälte.
Passagerare i en buss skall informeras om skyldigheten att
använda bilbälte på det sätt som Transportstyrelsen
föreskriver. Förordning (2008:1109).
10 b § Den som färdas sittande i rullstol i en bil skall färdas
på rullstolsplats och använda bilbälte om platsen är försedd
med bilbälte. Rullstolen skall vara fastsatt med eller stödjas
av en anordning som är avsedd för det i fordonet.
Förordning (2006:1208).
10 c § Föraren, annan ombordpersonal, ledsagare och ledare för
en grupp skall vidta lämpliga åtgärder så att passagerare som
är under femton år använder bilbälte eller annan särskild
skyddsanordning och hjälpa passagerare att placera rullstol i
enlighet med bestämmelserna i 10 b §. Förordning (2006:1208).
10 d § Trots vad som sägs i 10 §, 10 a § första stycket och
10 b § behöver bilbältet eller den särskilda skyddsanordningen
inte användas
1. när fordonet inte är i rörelse,
2. vid backning,
3. vid färd inom parkeringsplats, parkeringshus,
bensinstations- eller verkstadsområde eller liknande områden,
eller
4. när det finns medicinska hinder enligt läkarintyg som
utfärdats före färden.
Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om eller i
enskilda fall besluta om ytterligare undantag från kravet att
använda bilbälten och särskilda skyddsanordningar.
Förordning (2008:1109).
11 § Vägar som inte är enskilda delas in i tre
bärighetsklasser. Om inte annat har föreskrivits tillhör en
allmän väg bärighetsklass 1 (BK1) och övriga vägar som inte är
enskilda bärighetsklass 2 (BK2). Föreskrifter om att en allmän
väg eller del av en sådan väg skall tillhöra bärighetsklass 2
eller 3 meddelas av Vägverket eller, om kommunen är väghållare,
av kommunen. Föreskrifter om att någon annan väg som inte är
enskild eller en del av en sådan väg skall tillhöra
bärighetsklass 1 eller 3 meddelas av kommunen.
Förordning (1999:240).
12 § På vägar som inte är enskilda får motordrivna fordon eller
därtill kopplade fordon föras endast om de värden för
respektive bärighetsklass som anges nedan inte överskrids.
BK1 BK2 BK3
1. Axeltryck
a. Axel som inte är drivande 10 ton 10 ton 8 ton
b. Drivande axel 11,5 ton 10 ton 8 ton
2. Boggitryck
a. Avståndet mellan axlarna
är mindre än 1,0 meter 11,5 ton 11,5 ton 11,5 ton
b. Avståndet mellan axlarna
är 1,0 meter eller större
men inte 1,3 meter 16 ton 16 ton 12 ton
c. Avståndet mellan axlarna
är 1,3 meter eller större
men inte 1,8 meter 18 ton 16 ton 12 ton
d. Avståndet mellan axlarna
är 1,3 meter eller större
men inte 1,8 meter och
drivaxeln är försedd med
dubbelmonterade hjul och
luftfjädring eller likvärdig
fjädring, eller drivaxlarna
är försedda med
dubbelmonterade hjul och
vikten inte överstiger 9,5
ton på någon av axlarna 19 ton 16 ton 12 ton
e. Avståndet mellan axlarna
är 1,8 meter eller större 20 ton 16 ton 12 ton
3. Trippelaxeltryck
a. Avståndet mellan de
yttre axlarna är mindre
än 2,6 meter 21 ton 20 ton 13 ton
b. Avståndet mellan de
yttre axlarna är 2,6
meter eller större 24 ton 22 ton 13 ton
4. Bruttovikt av fordon
och fordonståg
a. Fordon på hjul Bilaga 1 Bilaga 2 Bilaga 3
b. Fordon på band eller medar 18 ton 18 ton 18 ton
Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om att fordon eller
fordonståg får föras trots att de värden som anges i första
stycket överskrids. Föreskrifterna skall vara förenade med
sådana villkor i fråga om förandet och fordonets konstruktion
och utrustning att trafiksäkerheten inte äventyras.
Föreskrifterna får begränsas till en viss väg eller ett visst
vägnät. Förordning (2008:1109).
13 § På vägar som inte är enskilda får fordonståg föras endast
om de värden som anges nedan för avståndet mellan den första
axeln på ett tillkopplat fordon och den sista axeln på fordonet
som det är kopplat till inte underskrids.
BK1 BK2 BK3
1. Båda axlarna är enkelaxlar 3 meter 3 meter 3 meter
2. Den ena axeln är en
enkelaxel och den andra ingår
i en boggi eller trippelaxel 3 meter 4 meter 4 meter
3. Axlarna ingår i var sin
boggi 4 meter 4 meter 4 meter
4. Den ena axeln ingår i en
boggi och den andra i en
trippelaxel eller båda i en
trippelaxel 5 meter - -
Ett fordonståg får dock föras på sådan väg som avses i första
stycket om vikten för varje möjlig kombination av axlar inom
fordonståget understiger högsta tillåtna bruttovikt för
motsvarande avstånd mellan första och sista axeln enligt bilaga
1-3 till denna förordning. Vid jämförelse med bilaga 1 skall de
värden som anges för släpvagnar gälla, om den tillåtna
bruttovikten därigenom blir högre.
Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om att fordonståg får
föras trots att de värden som anges i första och andra styckena
underskrids. Föreskrifterna skall vara förenade med sådana
villkor i fråga om förandet och fordonets konstruktion och
utrustning att trafiksäkerheten inte äventyras. Föreskrifterna
får begränsas till en viss väg eller ett visst vägnät.
Förordning (2008:1109).
14 § Trots bestämmelserna i 12 § 4, 13 § och bilaga 1 får
fordon och fordonståg som huvudsakligen används i
internationell trafik föras på vägar med bärighetsklass 1 om
följande längdmått och bruttovikter inte överskrids.
1. 26 ton för treaxligt motorfordon.
2. 38 ton för fyraxligt fordonståg.
3. 40 ton för fem- eller sexaxligt fordonståg.
4. 44 ton för treaxligt motorfordon med två- eller treaxlig
påhängsvagn vid transport av 40 fots ISO-container.
5. 16,5 meter för bil med påhängsvagn.
6. 18,75 meter för bil med släpvagn.
15 § Om ett motordrivet fordon eller ett därtill kopplat fordon
lastas så att lasten på någondera sidan skjuter ut mer än 20
centimeter utanför fordonet eller om fordonets bredd, lasten
inräknad, överstiger 260 centimeter eller för en buss 255
centimeter, får fordonet eller därtill kopplat fordon föras
endast på enskild väg.
Följande fordon får dock föras på väg som inte är enskild.
1. Lätt motorcykel vars bredd med last inte överstiger 120
centimeter.
2. Redskap som används i jordbruksarbete, även om bredden
överstiger 260 centimeter.
3. Fordon som är lastat med opackat hö eller liknande, även om
lasten på någon sida skjuter ut mer än 20 centimeter utanför
fordonet.
4. Traktor med påmonterat redskap eller utrustning även om
fordonet är bredare än 260 centimeter, redskap eller utrustning
inräknad.
5. Motorredskap vid kortare färd till eller från en arbetsplats
eller för liknande ändamål, även om fordonet är bredare än 260
centimeter, redskap eller utrustning inräknad.
Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om att fordon eller
fordonståg som transporterar odelbar last får föras på vägar
som inte är enskilda trots att den bredd som anges i första
stycket överskrids. Lasten får därvid skjuta ut mer än 20
centimeter utanför fordonet. Därvid får det även föreskrivas
att färd får ske med avvikelse från bestämmelserna i 3 kap. 7 §
första och andra styckena, 9 § första och tredje styckena, 11 §
och 12 § första stycket 3 samt 9 kap. 1 § första stycket 1 och
2 och 2 §, om det behövs av framkomlighetsskäl och sker med
stor försiktighet. Föreskrifterna ska vara förenade med sådana
villkor när det gäller förandet och fordonets konstruktion och
utrustning att trafiksäkerheten inte äventyras. Föreskrifterna
får begränsas till en viss väg eller ett visst vägnät.
Trots vad som sägs i första stycket får bussar som har
registrerats före den 1 november 2004 och vars utförande
därefter inte väsentligen har förändrats, till utgången av år
2020 föras på andra vägar än enskilda om fordonets bredd,
lasten inräknad, inte överstiger 260 centimeter.
Förordning (2008:1109).
15 a § Vid färd på väg får det till en tvåhjulig motorcykel
eller en tvåhjulig moped klass I inte kopplas en släpvagn med
en bredd som överstiger 125 centimeter eller med en vikt som
överstiger hälften av det dragande fordonets tjänstevikt
minskad med vikten av bränsle och verktyg som hör till
fordonet.
Vid färd på väg får det till en tre- eller fyrhjulig motorcykel
eller en tre- eller fyrhjulig moped inte kopplas en släpvagn
med en bredd som överstiger motorcykelns respektive mopedens
bredd eller i något fall 200 centimeter eller med en vikt som
överstiger hälften av det dragande fordonets tjänstevikt
minskad med vikten av bränsle och verktyg som hör till
fordonet. Förordning (2002:943).
15 b § Vid färd på väg får följande fordon inte användas för
personbefordran.
1. En släpvagn som kopplats till en motorcykel eller en moped
klass I.
2. En släpsläde som kopplats till ett motorfordon, en traktor
eller ett motorredskap. Förordning (2006:21).
16 § Ett fordons bredd mäts över de delar av fordonet eller
lasten som skjuter ut längst.
Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om eller i ett
enskilt fall medge att viss utrustning inte ska räknas in i
fordonsbredden. Förordning (2008:1109).
17 § Ett annat motordrivet fordon än en buss med eller utan
ett därtill kopplat fordon får inte föras på andra vägar än
enskilda om fordonet eller fordonståget, lasten inräknad, är
längre än 24,0 meter. Längden av ett fordonståg, lasten
inräknad, får dock uppgå till 25,25 meter om följande villkor
är uppfyllda.
1. Varje ingående fordon är utrustat med sådana låsningsfria
bromsar och kopplingsanordningar som Transportstyrelsen
föreskriver.
2. Varje ingående motordrivet fordon har en största längd av
12,0 meter.
3. Varje ingående släpvagn, utom påhängsvagn, har en största
längd av 12,0 meter.
4. Avståndet mellan kopplingstappen och bakkanten på en
påhängsvagn överstiger inte 12,0 meter.
5. Det horisontella avståndet mellan kopplingstappen och varje
punkt på framkanten av en påhängsvagn överstiger inte 2,04
meter.
6. Fordonstågets sammanlagda lastlängd bakom förarhytten, mätt
parallellt med fordonstågets längsgående axel, överstiger inte
21,86 meter.
7. Avståndet, mätt parallellt med fordonstågets längsgående
axel, från den längst fram belägna yttre punkten på
lastutrymmet bakom förarhytten till den längst bak belägna
yttre punkten på fordonståget överstiger inte 22,9 meter.
8. Fordonsbredden, utom för påbyggnad för
temperaturkontrollerade fordon, är högst 2,55 meter.
9. Bredden på påbyggnad för temperaturkontrollerade fordon är
högst 2,60 meter.
10. Varje ingående motordrivet fordon som är i rörelse kan
vända inom en cirkelring som har en yttre radie på 12,5 meter
och en inre radie på 5,3 meter.
11. Fordonståget uppfyller de vändningskrav som
Transportstyrelsen föreskriver.
Bestämmelserna om längd och avstånd i första stycket 2-5 skall
omfatta även avtagbara påbyggnader och standardiserade
godsbehållare såsom containrar.
Fordon som har registrerats före den 1 november 1997 och vars
utförande därefter inte väsentligen har förändrats, skall till
utgången av år 2006 inte omfattas av bestämmelserna i första
stycket 2-10. Förordning (2008:1109).
17 a § En buss med eller utan ett därtill kopplat fordon får
föras på andra vägar än enskilda endast om fordonets eller
fordonstågets längd, lasten inräknad, inte överstiger de mått
som anges nedan samt uppfyller de vändningskrav som
Transportstyrelsen föreskriver.
Fordon Längd
Buss med två axlar 13,5 meter
Buss med fler än två axlar 15,0 meter
Ledbuss 18,75 meter
Buss med släpvagn 18,75 meter
Bussar som har registrerats före den 1 juli 2004 och vars
utförande därefter inte väsentligen har förändrats, skall till
utgången av år 2020 inte omfattas av bestämmelserna i första
stycket. Förordning (2008:1109).
17 b § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om att
fordon eller fordonståg får föras trots att de längder som
anges i 17 § första stycket första meningen och i 17 a §
överskrids. Därvid får det även föreskrivas att färd får ske
med avvikelse från bestämmelserna i 3 kap. 7 § första och andra
styckena, 9 § första och tredje styckena, 11 § och 12 § första
stycket 3 samt 9 kap. 1 § första stycket 1 och 2 och 2 §, om
det behövs av framkomlighetsskäl och sker med stor försiktighet.
Föreskrifterna ska vara förenade med sådana villkor när det
gäller förandet och fordonets konstruktion och utrustning att
trafiksäkerheten inte äventyras. Föreskrifterna får begränsas
till en viss väg eller ett visst vägnät. Förordning (2008:1109).
17 c § Ett fordons eller fordonstågs längd mäts över de delar
av fordonet, fordonståget eller lasten som skjuter ut längst.
Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om eller i ett
enskilt fall medge att viss utrustning inte ska räknas in i
fordonslängden. Förordning (2008:1109).
18 § Ett motordrivet fordon och fordon som har kopplats till
ett sådant fordon får inte föras på andra vägar än enskilda om
fordonets hjul, band eller medar är sådana att de kan medföra
nämnvärd skada på körbanan.
18 a § Personbil klass I, personbil klass II med en totalvikt
av högst 3,5 ton, lätt lastbil och lätt buss samt släpvagn,
som dras av sådant fordon, ska vid färd på väg vara försedd
med vinterdäck eller likvärdig utrustning den 1 december
31 mars när vinterväglag råder.
Ett fordon får brukas trots bestämmelserna i första stycket
1. om det kan ske utan fara för trafiksäkerheten
a) för provkörning eller bogsering av fordonet i samband med
reparation eller liknande ändamål,
b) för färd kortaste lämpliga väg till och från närmaste
besiktningsorgan enligt fordonslagen (2002:574) för
besiktning, eller
2. om fordonet enligt vägtrafikregistret är av en årsmodell
som är trettio år eller äldre.
Transportstyrelsen får föreskriva att fordon även i andra
fall än som avses i andra stycket får brukas trots
bestämmelserna i första stycket om det kan ske utan att
trafiksäkerheten sätts i fara. Förordning (2009:985).
19 § Föraren av en tvåhjulig motorcykel får vid färd på väg
inte låta motorcykeln dras eller skjutas av ett annat fordon
eller spårvagn. Föraren får inte heller dra eller framför sig
skjuta någon annan vägtrafikant eller föra något annat fordon
vid sidan än tillkopplad sidvagn.
Bestämmelser för hastighet på väg med vissa motordrivna fordon
och fordonskombinationer
20 § Vid färd på väg får buss med en totalvikt över 3,5 ton
inte föras med högre hastighet än 90 kilometer i timmen. Tung
lastbil får inte föras med högre hastighet än 80 kilometer i
timmen. På motorvägar eller motortrafikleder får tung lastbil
dock föras med 90 kilometer i timmen. Tung terrängvagn och
motorredskap klass I får inte föras med högre hastighet än 50
kilometer i timmen.
Om det till ett motorfordon, ett motorredskap klass I eller en
tung terrängvagn har kopplats ytterligare fordon, får fordonen
på väg inte föras med högre hastighet än som anges nedan.
Fordon Förutsättningar Hastighet
kilometer
i timmen
1. Motorfordon
med en a. Släpvagnen är försedd med
släpvagn effektiva bromsar som kan
manövreras från motorfordonets
färdbroms,
b. släpvagnen har oledad dragstång
och en totalvikt som inte
överstiger 3,5 ton och är försedd
med påskjutsbroms,
c. släpvagnen har en totalvikt eller,
när släpvagnen inte är
lastad, en tjänstevikt som inte
överstiger motorfordonets halva
tjänstevikt, dock högst 750 kilogram,
eller
d. släpvagnen är kopplad till en
motorcykel 80
2. Bil med två
släpvagnar Släpvagnarna är utrustade med
låsningsfria bromsar och utgörs
av en dolly med tillkopplad
påhängsvagn där dollyns vändskiva
är vridbart lagrad kring en
vertikal axel genom
kopplingspunkten 80
3. Motorfordon
med en
släpvagn vilka
är för-
bundna genom
den gemen-
samma lasten Släpvagnen är försedd med
effektiva bromsar som kan
manövreras från motorfor-
donets färdbroms och fordonen
är särskilt inrättade för
ändamålet samt godkända vid
sådan besiktning
som föreskrivits för
fordonståget 50
4. Motorredskap
klass I
eller tung
terrängvagn med
en släpvagn Släpvagnen är försedd med
effektiva bromsar som kan
manövreras från dragfordonets
färdbroms 50
5. Motorfordon,
motorredskap
klass I eller
tung terrängvagn
med en släpvagn
i andra fall
än 1, 3 eller
4 Släpvagnen har en
bruttovikt som inte
överstiger dragfordonets
bruttovikt 40
6. Motorfordon,
motorredskap
klass I eller
tung terrängvagn
med två
släpvagnar
i annat fall
än 2 Släpvagnarna är
försedda med effektiva
bromsar som kan manövreras
från dragfordonets färdbroms 40
7. Bil, motor-
redskap klass
I eller tung
terrängvagn
som drar ett
fordon på
minst fyra
hjul, vars ena
ände är
upplyft
genom en
fast upphängnings-
anord-
ning på drag-
fordonet eller
en särskild
bogseringsan-
ordning så att
minst ett av
det dragna
fordonets övriga
hjulpar rullar
på vägen Fordonet är särskilt
inrättat för bärgning
och bogsering av skadade
fordon 40
8. Motorfordon,
motorredskap
klass I eller
tung terrängvagn
med ett
eller flera
fordon i andra
fall än 1-7 30
Bil med dolly till vilken kopplats påhängsvagn får framföras
med högst 80 kilometer i timmen även om kraven i andra stycket
2 inte är uppfyllda, om dollyn och påhängsvagnen registrerats
och tagits i bruk före den 1 januari 1999, ingår i ett
fordonståg som är högst 24,0 meter långt och är försedda med
effektiva bromsar som kan manövreras från bilens färdbroms.
Bestämmelserna i första, andra och tredje styckena gäller dock
inte i den mån lägre hastighet är föreskriven för vägen.
Transportstyrelsen får föreskriva att en bil med två släpvagnar
även i andra fall än som anges i andra stycket 2 får föras med
högre hastighet än 40 kilometer i timmen samt att ett
motorredskap klass I får föras med högre hastighet än 50
kilometer i timmen. Föreskrifterna skall vara förenade med
sådana villkor för fordonets konstruktion och utrustning att
trafiksäkerheten inte äventyras. Förordning (2008:1109).
21 § Fordon med band får på väg inte föras med högre hastighet
än 20 kilometer i timmen. Fordon med hjulringar av järn eller
annat hårt material får på väg inte föras med högre hastighet
än 10 kilometer i timmen.
Bestämmelser om miljözoner
22 § I en miljözon får sådana tunga bussar och tunga lastbilar
som är utrustade med teknik för drift endast med diesel föras
endast om första registrering, oavsett första
registreringsland, skett under de senaste sex åren, innevarande
år oräknat.
Med diesel avses i detta avseende sådant dieselbränsle som får
saluföras enligt lagen (2001:1080) om motorfordons avgasrening
och motorbränslen. Förordning (2006:1208).
23 § Följande undantag gäller från det förbud som anges i 22 §:
1. Fordon vars motor vid tidpunkten för typgodkännande,
registrering eller ibruktagande uppfyllde minst de
emissionskrav som anges i rådets direktiv 88/77/EEG av den 3
december 1987 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning
om åtgärder mot utsläpp av gasformiga föroreningar från
dieselmotorer som används i fordon, i dess lydelse enligt
rådets direktiv 91/542/EEG, rad B i tabellen i avsnitt 6.2.1 i
bilaga 1, får föras i miljözon under en period av åtta år
räknat från första registreringen, registreringsåret oräknat.
2. Fordon vars motor vid tidpunkten för typgodkännande,
registrering eller ibruktagande uppfyllde minst de
emissionskrav som anges i Europaparlamentets och rådets
direktiv 2005/55/EG av den 28 september 2005 om tillnärmning av
medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av gas-
och partikelformiga föroreningar från motorer med
kompressionständning som används i fordon samt mot utsläpp av
gasformiga föroreningar från motorer med gnisttändning drivna
med naturgas eller gasol vilka används i fordon, rad B.1 i
tabellerna i punkt 6.2.1 i bilaga I, får föras i miljözon till
och med utgången av år 2016.
3. Fordon vars motor vid tidpunkten för typgodkännande,
registrering eller ibruktagande uppfyllde minst de
emissionskrav som anges i Europaparlamentets och rådets
direktiv 2005/55/EG, rad B.2 eller rad C i tabellerna i punkt
6.2.1 i bilaga I, får föras i miljözon till och med utgången av
år 2020.
4. Fordon vars motor har anpassats för att uppfylla de
emissionskrav som anges i punkten 2 får föras i miljözon till
och med utgången av år 2016.
5. Fordon vars motor har anpassats för att uppfylla de
emissionskrav som anges i punkten 3 får föras i miljözon till
och med utgången av år 2020. Förordning (2006:1208).
24 § Vid färd i miljözon med en sådan tung buss eller tung
lastbil som är utrustad med teknik för drift endast med diesel,
och som har registrerats för mer än sex år sedan, innevarande
år oräknat, skall handlingar medföras som visar vilka
emissionskrav som fordonets motor uppfyllde vid tidpunkten för
typgodkännande, registrering eller ibruktagande. Detta gäller
dock inte om uppgiften kan utläsas ur vad som finns antecknat i
vägtrafikregistret.
Vid färd i miljözon med ett fordon vars motor har anpassats
enligt vad som anges i 23 § 4 och 5, skall handlingar som visar
att fordonet efter anpassningen uppfyllde angivna emissionskrav
medföras i fordonet. Förordning (2006:1208).
5 kap. Bestämmelser för trafik med terrängmotorfordon och
terrängsläp på väg
1 § Terrängmotorfordon och terrängsläp får inte föras på andra
vägar än enskilda utom i de fall som anges i 2 och 6 §§.
Förordning (2002:943).
2 § Den som vid färd med ett terrängmotorfordon eller ett
terrängsläp behöver korsa en väg som inte är enskild får föra
fordonet på vägen kortaste lämpliga sträcka. Detsamma gäller om
det med hänsyn till terrängförhållandena är nödvändigt att
färdas på vägen. Förordning (2002:943).
3 § En förare av ett terrängmotorfordon som kör ut från
terrängen skall stanna fordonet innan han eller hon kör ut på
en väg. Trafikanter på vägen skall lämnas företräde.
4 § När terrängmotorfordon eller terrängsläp förs på annan väg
än sådan enskild väg som i mindre omfattning används av
allmänheten för trafik får passagerare inte tas med i fordonet
eller ett därtill kopplat fordon. Förordning (2002:943).
5 § På annan väg än sådan enskild väg som i mindre omfattning
används av allmänheten för trafik får terrängmotorfordon eller
terrängsläp inte föras med högre hastighet än 20 kilometer i
timmen. Förordning (2002:943).
6 § Tung terrängvagn på hjul får föras på väg trots
bestämmelserna i 1, 4 och 5 §§.
6 kap. Bestämmelser för trafik med cykel och moped
Gemensamma bestämmelser
1 § Cyklande skall färdas efter varandra. När det kan ske utan
fara eller olägenhet för trafiken får de dock färdas i bredd.
2 § Cyklande och mopedförare skall hålla minst en hand på
styret.
Mopedförare skall hålla båda fötterna på pedalerna eller
fotstöden.
3 § På en cykel eller en moped får inte samtidigt färdas flera
personer än cykeln eller mopeden är byggd för.
När en cykel eller moped klass II har lämpliga säten och
effektivt skydd mot hjulekrarna får dock på fordonet färdas
ytterligare
1. ett barn under tio år, om den som styr fordonet har fyllt
femton år, eller
2. två barn under sex år, om den som styr fordonet har fyllt
arton år.
4 § Cyklande eller mopedförare får inte transportera gods som
är så tungt eller stort att cykeln eller mopeden inte kan
manövreras säkert eller så att annan trafik hindras.
4 a § Den som är under femton år och färdas med en tvåhjulig
cykel skall använda cykelhjälm eller annat lämpligt huvudskydd.
Cykelföraren skall se till att passagerare använder cykelhjälm
eller annat lämpligt huvudskydd i enlighet med bestämmelsen i
första stycket. Förordning (2004:296).
Trafik med cykel och moped vid färd på väg
5 § Vid färd på väg får cyklande eller mopedförare inte låta
cykeln eller mopeden dras eller skjutas av annat fordon eller
spårvagn. Mopedförare får inte heller dra eller framför sig
skjuta någon annan vägtrafikant eller föra något annat fordon
vid sidan.
6 § Cyklande eller förare av moped klass II som skall färdas ut
på en cykelöverfart skall ta hänsyn till fordon som närmar sig
överfarten och får korsa vägen endast om det kan ske utan fara.
7 kap. Bestämmelser för gående på väg
1 § Gående skall vid färd på väg använda gångbanan eller
vägrenen.
Om det inte finns någon gångbana eller vägren, skall gående
använda cykelbanan eller körbanan. Detsamma gäller sådana
trafikanter som avses i 1 kap. 4 § andra stycket om gångbanan
är smal eller utrymmet på den är begränsat på annat sätt eller
om det finns andra särskilda skäl för det.
Gående som använder vägrenen eller körbanan skall om möjligt gå
längst till vänster i färdriktningen. Den som åker rullskidor,
rullskridskor eller liknande och som färdas med högre hastighet
än gångfart skall dock färdas längst till höger om det är
lämpligare.
De som går i grupp under uppsikt av en ledare eller i en
procession skall om det är lämpligt använda vägrenen eller
körbanans högra sida i färdriktningen. Om gruppen består av
barn som går högst två i bredd, skall om möjligt gångbana,
vägren eller cykelbana användas.
2 § På en väg där fordonstrafik är förbjuden och i ett sådant
gångfartsområde eller på en gågata som avses i 8 kap. 1 §
gäller inte bestämmelserna i 1 §. Förordning (2007:101).
3 § Gående skall korsa en kör- eller cykelbana på ett
övergångsställe. Om det inte finns något övergångsställe i
närheten, skall gående i stället korsa kör- eller cykelbanan
tvärs över denna och helst vid en vägkorsning.
Kör- eller cykelbanan skall korsas utan onödigt dröjsmål.
4 § Gående som skall gå ut på ett övergångsställe skall ta
hänsyn till avståndet till och hastigheten hos de fordon som
närmar sig övergångsstället. Utanför ett övergångsställe får
gående korsa vägen endast om det kan ske utan fara eller
olägenhet för trafiken.
5 § När en grupp som går under uppsikt av en ledare eller en
procession använder vägrenen, körbanan eller cykelbanan under
annan tid än då det är dagsljus med klar sikt, skall den som
går i täten ha minst en lykta som mot vägens mitt visar vitt
eller gult ljus framåt och den som går i kön minst en lykta som
mot vägens mitt visar rött ljus bakåt.
8 kap. Bestämmelser för trafik på gågata och i gångfartsområde
m.m.
1 § På en gågata och i ett gångfartsområde gäller följande.
1. Fordon får inte föras med högre hastighet än gångfart.
2. Fordon får inte parkeras på någon annan plats än särskilt
anordnade parkeringsplatser.
3. Fordonsförare har väjningsplikt mot gående.
På en gågata får motordrivna fordon inte föras annat än för att
korsa den. Sådana fordon får dock föras på gågator om det
behövs för
1. varuleveranser till eller från butiker eller motsvarande vid
gågatan,
2. transporter av gods eller boende till eller från adress vid
gågatan,
3. transporter av gäster till eller från hotell eller
motsvarande vid gågatan, eller
4. transporter av sjuka eller rörelsehindrade personer till
eller från adress vid gågatan. Förordning (2007:101).
2 § I ett körfält eller en körbana för fordon i linjetrafik
m.fl. får endast fordon i linjetrafik föras samt, om körfältet
eller körbanan är beläget till höger i färdriktningen, cykel
och moped klass II.
Fordon som får föras i körfältet får trots 3 kap. 53 § 10
stannas där för på- eller avstigning. Förordning (2007:101).
9 kap. Bestämmelser för trafik på motorväg och motortrafikled
1 § På en motorväg gäller följande.
1. Endast trafik med motorfordon eller motorfordon med
tillkopplat fordon som är konstruerade för och får framföras
med en hastighet av minst 40 kilometer i timmen får förekomma.
Mopeder klass I får dock inte framföras på en motorväg.
2. Fordon får föras in på en motorväg endast vid vägens början
eller på en påfartsväg och föras av motorvägen endast på en
avfartsväg eller vid dess slut.
3. Fordon får inte föras på skiljeremsan eller på en tvärgående
förbindelseväg mellan körbanorna.
4. Fordon får inte vändas eller backas.
5. Fordon får inte stannas eller parkeras annat än på platser
som utmärkts med ett vägmärke som parkerings- eller rastplats.
Bussar i linjetrafik får dock stannas vid särskilt anordnade
hållplatser.
6. Fordon får inte föras med högre hastighet än 110 kilometer i
timmen.
Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om att fordon eller
fordonståg även i andra fall än som anges i första stycket 1
får föras på motorväg. Föreskrifterna ska vara förenade med
sådana villkor att trafiksäkerheten inte äventyras.
Vägverket får meddela föreskrifter om att den högsta tillåtna
hastigheten på en motorväg ska vara 120 kilometer i timmen.
Förordning (2008:1109).
2 § Bestämmelserna i 1 § första stycket 1-5 och andra stycket
gäller i tilllämpliga delar även trafik på en motortrafikled
samt på- och avfartsvägar till en sådan väg.
10 kap. Lokala trafikföreskrifter m.m.
1 § Särskilda trafikregler får, utom i de fall som avses i 10
och 14 §§, meddelas genom lokala trafikföreskrifter för en viss
väg eller vägsträcka eller för samtliga vägar inom ett visst
område eller för ett område eller en färdled i terräng.
De särskilda trafikreglerna får gälla följande.
1. Att en viss väg eller vägsträcka ska vara huvudled, motorväg
eller motortrafikled.
2. Att en viss väg eller vägsträcka eller samtliga vägar inom
ett område ska vara gågata eller gångfartsområde.
3. Att ett visst område ska vara tättbebyggt område eller att
ett särskilt miljökänsligt område inom tättbebyggt område ska
vara miljözon.
4. Att en viss plats ska vara cirkulationsplats.
5. Att ett visst körfält eller en viss körbana ska vara körfält
eller körbana för fordon i linjetrafik m.fl.
6. Att en viss plats på sträcka där förbud att stanna eller
parkera råder enligt 3 kap. 53 § 2 ska vara busshållplats.
7. Att en viss plats ska vara ändamålsplats.
8. Avvikelser från bestämmelserna om gågata enligt 8 kap. 1 §
andra stycket och bestämmelserna om körfält för fordon i
linjetrafik m.fl. enligt 8 kap. 2 §.
9. Förbud mot trafik med fordon.
10. Förbud eller påbud att svänga eller köra i viss riktning.
11. Förbud mot omkörning.
12. Väjningsplikt eller stopplikt med avvikelser från
bestämmelserna i 3 kap. 18 eller 21 § eller i stället för
bestämmelserna i 3 kap. 23 § första stycket.
13. Stopplikt i järnvägs- eller spårvägskorsningar.
14. Avvikelser från bestämmelserna om hastighet i 3 kap. 17 §
första stycket eller i föreskrifter som har meddelats med stöd
av 3 kap. 17 § andra stycket, om det är motiverat av hänsyn
till trafiksäkerheten, framkomligheten eller miljön.
15. Begränsning till lägre hastighet än som följer av 3 kap.
17 § tredje stycket, 4 kap. 20 § eller 9 kap. 1 § eller
föreskrifter som har meddelats med stöd av 3 kap. 17 § fjärde
stycket eller 9 kap. 1 § tredje stycket, om det är motiverat av
hänsyn till trafiksäkerheten, framkomligheten eller miljön.
16. Förbud mot att stanna eller parkera fordon eller tillåtelse
att stanna eller parkera fordon med avvikelse från
bestämmelserna i 3 kap. 48, 49 a § första stycket, 52 §, 53 §
2-5, 9 och 10, 54 §, 55 § 3-5 eller 8 kap. 1 §.
17. Tidsbegränsning, avgiftsplikt eller andra villkor för
parkering.
18. Undantag från 3 kap. 77 § om belysning vid färd i terräng.
19. Axeltryck, boggitryck, trippelaxeltryck eller bruttovikt
med begränsning till lägre vikter än som följer av 4 kap. 12 §.
20. Inskränkning till mindre bredd eller längd på fordon,
fordonståg eller last än som tillåts i 4 kap. 15, 17 eller
17 a §.
21. Trafik med terrängmotorfordon eller terrängsläp med
avvikelser från bestämmelserna i 5 kap. 1, 4 eller 5 §.
22. Andra särskilda trafikregler.
Vidare får genom lokala trafikföreskrifter meddelas särskilda
trafikregler för transport av farligt gods och för sådana
tävlingar som länsstyrelsen har lämnat tillstånd till enligt 3
kap. 84 §. Förordning (2008:46).
2 § Föreskrifter enligt 1 § andra stycket 9-11, 14-18, 20 och
21 får avse
1. en viss trafikantgrupp,
2. ett visst eller vissa fordonsslag, eller
3. fordon med last av viss beskaffenhet.
Lokala trafikföreskrifter om parkering får innefatta
särskilda bestämmelser för att underlätta för dem som bor i
ett visst område att parkera inom detta område. Om det behövs
av särskilda skäl får vissa parkeringsplatser i området
reserveras för de boende genom sådana bestämmelser. Frågor om
tillstånd att parkera enligt föreskrifterna prövas av
kommunen.
Lokala trafikföreskrifter om förbud mot trafik med fordon som
meddelas av en kommun för en viss väg eller vägsträcka får
avse fordon med dubbdäck. Förordning (2009:985).
3 § Lokala trafikföreskrifter meddelas av följande myndigheter.
1. Kommunen
a) i fråga om vilket område som enligt 1 § andra stycket 3
skall utgöra tättbebyggt område,
b) för andra vägar inom tättbebyggt område än allmänna vägar
för vilka staten är väghållare,
c) för samtliga vägar inom tättbebyggt område om föreskrifterna
rör färdhastighet, stannande eller parkering,
d) för vägar utom tättbebyggt område för vilka kommunen är
väghållare, samt
e) för terräng.
2. Länsstyrelsen
a) i andra fall än som avses i 1,
b) i fråga om stopplikt och väjningsplikt enligt 1 § andra
stycket 12 och 13 för vägar i korsningar med allmän väg för
vilken staten är väghållare, samt
c) i fråga om sådana föreskrifter som avses i 1 § tredje
tycket.
Polismyndigheten får meddela föreskrifter om ett beslut av
kommunen eller länsstyrelsen inte kan avvaktas utan särskild
olägenhet. Förordning (2007:101).
4 § Om föreskrifter enligt 1 § andra stycket 1 utformas så att
huvudleder korsar varandra, skall väjningsplikt eller stopplikt
regleras särskilt i korsningen. Särskild reglering behövs dock
inte i de fall fordon kommer in på huvudleden utan att byta
körfält. Förordning (1999:835).
5 § Innan en kommun beslutar föreskrifter om
hastighetsbegränsning enligt 3 kap. 17 § andra stycket eller
lokala trafikföreskrifter enligt 1 § skall polismyndigheten och
den statliga väghållningsmyndighet som berörs lämnas tillfälle
att yttra sig.
Innan en länsstyrelse beslutar sådana lokala trafikföreskrifter
för transport av farligt gods som avses i 1 § tredje stycket
skall yttrande inhämtas från Myndigheten för samhällsskydd och
beredskap. Förordning (2008:1109).
6 § Om en enskild väg särskilt berörs i ett ärende om lokal
trafikföreskrift skall ägaren till den enskilda vägen ges
tillfälle att yttra sig under beredningen. Detsamma gäller
ägaren till mark som särskilt berörs.
Lokala trafikföreskrifter för enskilda vägar som endast i
mindre utsträckning används av allmänheten för trafik får
meddelas endast efter medgivande av vägens ägare. Medgivande
behövs dock inte om föreskrifterna avser
1. hastighet,
2. reglering av trafiken i korsning med järnväg eller spårväg,
3. reglering av trafiken vid vägens anslutning till en väg som
inte är enskild eller till en enskild väg som i större
utsträckning används av allmänheten för trafik, eller
4. reglering av trafiken vid en tävling som länsstyrelsen har
lämnat tillstånd till enligt 3 kap. 84 §.
Den som meddelar sådana lokala trafikföreskrifter som inte får
meddelas utan medgivande av vägens ägare, skall också erinra
vägens ägare om bestämmelserna om utmärkning. Förordning (1999:240).
7 § En väg får förklaras för motorväg eller motortrafikled
endast om
1. den är fri från korsningar i samma plan med andra vägar, och
2. fordon inte lämpligen kan föras in på eller ut från vägen
annat än vid vägens ändpunkter eller vid särskilt anordnade på-
och avfartsvägar.
För att förklaras för motorväg skall vägen dessutom
1. vara uppdelad i två körbanor, en för trafiken i vardera
riktningen, och
2. ha körbanorna skilda genom en skiljeremsa eller på något
annat sätt.
På- och avfartsvägar hör till motorvägen eller motortrafikleden
i den omfattning som länsstyrelsen eller kommunen bestämmer för
varje fall.
8 § En väg eller ett område får förklaras som gångfartsområde
endast om det är utformat så att det framgår att gående nyttjar
hela ytan samt att det inte är lämpligt att föra fordon med
högre hastighet än gångfart. Förordning (2007:101).
9 § Ett område får förklaras vara tättbebyggt område om det har
stads- eller bykaraktär eller annars har därmed jämförbart
vägnät och bebyggelse.
10 § I fråga om en enskild väg skall ägaren av vägen avgöra om
trafik med motordrivna fordon eller ett visst eller vissa slag
av sådana fordon får äga rum. Sådant förbud får avse även
fordon med viss största bredd, längd eller vikt.
Förbud enligt första stycket skall utmärkas med vägmärke eller
på annat tydligt sätt.
Väghållningsmyndighetens befogenhet att meddela föreskrifter om
förbud eller inskränkning av trafik med motordrivna fordon på
enskild väg framgår av 41 § väglagen (1971:948).
Förordning (1999:240).
11 § /Upphör att gälla U:2010-07-01 genom förordning (2007:235)./
Lokala trafikföreskrifter, föreskrifter enligt 3 kap. 17 §
andra och fjärde styckena samt föreskrifter enligt 41 §
väglagen (1971:948) skall tas in i en för ändamålet avsedd
liggare. Liggaren skall föras av kommunen gemensamt för
samtliga myndigheter som har till uppgift att meddela
föreskrifterna. Föreskrifterna skall anges med utgångspunkt i
vägbeteckning, gatunamn eller annan benämning. Tillfälliga
föreskrifter får dock i stället anges i tidsföljd.
Sådana av kommunen beslutade föreskrifter som innehåller
trafikregler som inte skall eller behöver utmärkas med
vägmärken skall kungöras i författningssamlingen för det län
inom vilket föreskriften gäller. Andra lokala
trafikföreskrifter som beslutats av kommunen skall kungöras i
sådan författningssamling om det av särskilda skäl bedöms
lämpligt.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap skall fortlöpande
sammanställa och publicera de lokala trafikföreskrifter som
avser transport av farligt gods. Förordning (2008:1109).
12 § /Upphör att gälla U:2010-07-01/
Vägverket, länsstyrelsen och polismyndigheten skall
skyndsamt underrätta kommunen om de föreskrifter enligt 11 §
som de har meddelat.
När en föreskrift som avses i 11 § har förts in i liggaren
skall kommunen skyndsamt skicka utdrag ur liggaren med
föreskriften i fråga till länsstyrelsen, polismyndigheten och
väghållningsmyndigheten. Markägare och ägare av enskilda vägar
som särskilt berörs skall underrättas på motsvarande sätt.
Länsstyrelsen behöver inte underrättas om tillfälliga
föreskrifter eller om föreskrifter som inte berör vägar för
vilka länsstyrelsen meddelar lokala trafikföreskrifter.
Länsstyrelsen skall underrätta Myndigheten för samhällsskydd
och beredskap om lokala trafikföreskrifter som avser transport
av farligt gods.
Föreskrift enligt 1 § andra stycket 9 som avser terräng skall
delges markägaren. Förordning (2008:1109).
12 § /Träder i kraft I:2010-07-01/
Den myndighet som har beslutat en föreskrift som avses i
2 § förordningen (2007:231) om elektroniskt kungörande av vissa
trafikföreskrifter skall snarast underrätta
1. berörd väghållningsmyndighet, och
2. sådana markägare och ägare av enskilda vägar som särskilt
berörs.
En föreskrift enligt 1 § andra stycket 9 som avser terräng
skall delges markägaren. Förordning (2007:235).
12 a § /Träder i kraft I:2010-07-01/
Länsstyrelsen ska underrätta Myndigheten för
samhällsskydd och beredskap om lokala trafikföreskrifter som
avser transport av farligt gods. Myndigheten för samhällsskydd
och beredskap ska fortlöpande ställa samman och publicera
sådana föreskrifter. Förordning (2008:1179).
13 § I följande fall ska föreskrifter som gäller på väg märkas
ut enligt bestämmelserna i vägmärkesförordningen (2007:90)
eller föreskrifter som meddelats med stöd av den förordningen.
Detsamma gäller föreskrifter som gäller i terräng, om det finns
skäl till det.
1. Hastighetsbegränsningar och föreskrifter om högsta tillåten
hastighet enligt 3 kap. 17 § och 9 kap. 1 §.
2. Föreskrifter om bärighetsklass 2 eller 3 enligt 4 kap. 11 §.
3. Särskilda trafikregler som meddelats genom lokala
trafikföreskrifter enligt 1 §.
4. Särskilda trafikregler som meddelats genom föreskrifter
enligt 14 §. Förordning (2008:385).
13 a § Trots vad som anges i 13 § gäller följande.
1. Särskilda trafikregler om att ett visst område ska vara
tättbebyggt område eller miljözon behöver inte märkas ut.
2. Hastighetsgränser enligt 3 kap. 17 § första eller tredje
stycket behöver inte märkas ut vid sådan väg som avses i 3 kap.
21 § andra stycket.
3. Om särskilda trafikregler eller föreskrifter om hastighet
meddelas så att två likadana trafikregler eller
hastighetsbegränsningar gränsar till varandra behöver
utmärkning inte ske i gränsen mellan dem.
4. Särskilda trafikregler som är tillämpliga endast under viss
tid eller under vissa förhållanden behöver inte vara utmärkta
då de inte är tillämpliga. De tidsbegränsningar eller andra
förhållanden som ska föreligga för att en trafikregel ska vara
tillämplig behöver inte märkas ut om den endast märks ut när
den är tillämplig.
5. Särskilda trafikregler om transport av farligt gods behöver
märkas ut endast om det finns skäl till det.
6. De särskilda trafikregler som föreskrifter enligt 14 §
avviker från behöver inte märkas ut.
Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om och i enskilda
fall medge ytterligare undantag från utmärkningsskyldigheten i
fråga om vägar med lite trafik eller om det finns andra
särskilda skäl till det och det kan ske utan fara för
trafiksäkerheten. Detta gäller dock inte i fråga om
föreskrifter om högsta tilllåten hastighet.
Om föreskrifter om hastighet samt särskilda trafikregler inte
ska eller behöver märkas ut ska de föras in i en ortstidning.
Förordning (2008:1109).
14 § Föreskrifter med särskilda trafikregler för en väg eller
en viss vägsträcka om
1. förbud mot trafik med fordon eller med visst slag av fordon,
2. begränsning av axeltryck, boggitryck, trippelaxeltryck eller
bruttovikt,
3. begränsning av bredd eller längd på fordon, fordonståg eller
last,
4. förbud mot omkörning,
5. förbud eller påbud att svänga eller köra i viss riktning,
6. förbud mot infart,
7. lägre hastighet än som annars gäller,
8. stannande eller parkering,
9. väjningsplikt, och
10. minsta avstånd mellan fordon
får meddelas av
a. polismyndigheten om det behövs i samband med
trafikövervakning, kontroll av förare och fordon eller
trafikolyckor,
b. Tullverket om det behövs i samband med punktskattekontroll,
eller
c. den myndighet som har hand om väg- eller gatuhållningen inom
området om det behövs under kortare tid på grund av vägarbete
eller liknande arbete, på grund av skador eller risk för skador
på vägen eller om det behövs på särskild vinterväg över istäckt
vatten.
Vid vägarbete eller liknande arbete som berör vägsträckor inom
två eller flera myndigheters väghållningsområden skall
föreskrift enligt första stycket c meddelas av den myndighet
som håller den väg som till största delen berörs av vägarbetet
eller skadan.
Polismyndigheten eller den myndighet som har hand om väg- eller
gatuhållningen inom området får meddela föreskrifter för en
viss väg om tillfällig begränsning av den hastighet som annars
är tillåten om det behövs för att förebygga trafikolyckor med
klövvilt eller tamrenar. Förordning (1999:547).
15 § Om en allmän väg som staten är väghållare för tillhör
bärighetsklass 2 eller 3 under en del av året, får den
statliga väghållningsmyndigheten besluta att vägen under en
kortare tid inte skall tillhöra bärighetsklassen, om det är
lämpligt med hänsyn till tjälförhållandena.
Förordning (2004:1070).
11 kap. Bestämmelser om undantag vid trafikövervakning,
räddningstjänst m.m.
1 § Fordon som används av polisen i tjänsteutövning får föras
på gång- och cykelbanor samt på gågator om särskild
försiktighet iakttas. Fordonet får inte föras med högre
hastighet än 30 kilometer i timmen.
En väg samt ett visst område eller färdled i terräng får
användas trots bestämmelserna i 8 kap. 2 § och trots förbud
eller inskränkning i rätten att trafikera vägen, området eller
leden enligt föreskrifter som meddelats enligt 10 kap. 1, 10
eller 14 § eller enligt 41 § väglagen (1971:948)
1. i yrkesutövning av polis- eller tullpersonal, personal vid
kustbevakningen, läkare, sjuksköterska, barnmorska eller
veterinär,
2. för transporter av sjuka personer till läkare eller
sjukvårdsanstalt,
3. vid räddningstjänst, eller
4. i andra jämförliga trängande fall. Förordning (2007:101).
1 a § En väg får användas trots föreskrifter om förbud enligt
10 kap. 1 § av vägtransportledare under ett eskortuppdrag
enligt lagen (2004:1167) om vägtransportledare, om den
eskorterade transporten har medgivits färd på vägen. Undantaget
gäller endast om omständigheterna kräver det och särskild
försiktighet iakttas.
Ett körfält eller körbana för fordon i linjetrafik m.fl. får
användas trots bestämmelserna i 8 kap. 2 §
1. av fordon som används av ett auktoriserat bevakningsföretag
i samband med transport av egendom,
2. av fordon som används av personal inom Kriminalvården vid
transport av frihetsberövade personer eller vid brådskande
yrkesutövning. Förordning (2007:101).
1 b § Om särskild försiktighet iakttas och om omständigheterna
kräver det får avvikelse göras från bestämmelserna i 3 kap. 6-
13 och 25 §§, 26 § andra och tredje stycket samt 29 §,
1. av polispersonal vid eskort av vägtransporter som enligt
särskilda villkor skall utföras med eskort, och
2. av vägtransportledare under ett eskortuppdrag enligt lagen
(2004:1167) om vägtransportledare. Förordning (2005:949).
1 c § Trots bestämmelserna i 4 kap. 22 § får följande fordon
föras i en miljözon:
1. Fordon som används i yrkesutövning av polis- eller
tullpersonal, personal vid kustbevakningen, läkare,
sjuksköterska, barnmorska eller veterinär.
2. Fordon som används för transporter av sjuka personer till
läkare eller sjukvårdsanstalt.
3. Fordon som används vid räddningstjänst.
4. Fordon som används i andra jämförliga trängande fall.
5. Uttryckningsfordon i andra fall än som avses i 1-4.
6. Fordon som definieras som veteranfordon i 2 kap. 2 §
vägtrafikskattelagen (2006:227). Förordning (2006:1208).
2 § Om särskild försiktighet iakttas och om omständigheterna
kräver det får avvikelse göras från bestämmelserna i 9 kap. 1 §
första stycket 1-5 och 2 §,
1. vid räddningstjänst och bärgningsarbete,
2. i tjänsteutövning av polis- eller tullpersonal, samt
3. av vägtransportledare under ett eskortuppdrag enligt lagen
(2004:1167) om vägtransportledare. Förordning (2005:949).
3 § Terrängmotorfordon och terrängsläp får föras på väg trots
bestämmelserna i 5 kap. 1, 4 och 5 §§
1. i yrkesutövning av polis- eller tullpersonal, personal vid
kustbevakningen, läkare, sjuksköterska, barnmorska eller
veterinär,
2. för transport av sjuk person till läkare eller
sjukvårdsanstalt,
3. vid räddningstjänst, eller
4. i andra jämförliga trängande fall.
Förordning (2002:943).
4 § Förtur till överfart med sådan färja som enligt väglagen
(1971:948) är väganordning har
1. fordon som används vid brådskande utryckning för
räddningstjänst eller vid sjuktransport enligt 6 § hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763),
2. fordon som används i brådskande yrkesutövning av polis-
eller tullpersonal, personal vid kustbevakningen, läkare,
sjuksköterska, barnmorska eller veterinär,
3. fordon i linjetrafik,
4. fordon i taxitrafik,
5. fordon som används för skolskjuts och färdtjänst,
6. fordon som används av personal inom Kriminalvården vid
transport av frihetsberövade personer eller vid brådskande
yrkesutövning, samt
7. fordon som används av ett auktoriserat bevakningsföretag i
samband med transport av egendom.
Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om förtur till
överfart med färja för trafikant som under större delen av året
utnyttjar färjeleden till och från sin fasta bostad eller annan
trafikant om det finns särskilda skäl. Förordning (2008:1109).
4 a § Trots bestämmelserna i 3 kap. 47 § 3, 48, 52 eller 53 §
får fordon stannas eller parkeras när det används
1. av polispersonal vid eskort av vägtransporter som enligt
särskilda villkor skall utföras med eskort, och
2. av vägtransportledare under ett eskortuppdrag enligt lagen
(2004:1167) om vägtransportledare.
Undantagen enligt 1 och 2 gäller endast om omständigheterna
kräver det och särskild försiktighet iakttas.
Förordning (2005:949).
5 § Trots bestämmelserna i 3 kap. 49 a § första stycket, 53 §
10, 54 eller 55 § 3, 8 kap. 1 § första stycket 2 eller förbud
som har meddelats genom lokal trafikföreskrift får fordon
stannas eller parkeras när det används
1. vid parkeringsövervakning som avses i lagen (1987:24) om
kommunal parkeringsövervakning m.m.,
2. av polis- eller tullpersonal i tjänsteutövning,
3. av personal vid kustbevakningen i tjänsteutövning,
4. vid räddningstjänst,
5. vid brådskande yrkesutövning av läkare, sjuksköterska,
barnmorska, personal i hemsjukvården eller veterinär,
6. vid transport av sjuka eller rörelsehindrade,
7. vid eftersökning av vilt som kan ha skadats vid en
viltolycka eller vid andra åtgärder i samband med en sådan
olycka, eller
8. av personal inom Kriminalvården vid transport av
frihetsberövade personer eller vid brådskande yrkesutövning.
Undantagen enligt första stycket 1-8 gäller endast om
omständigheterna kräver det och särskild försiktighet iakttas.
Förordning (2007:101).
5 a § Trots bestämmelserna i 3 kap. 54 § och 55 § 3 eller
förbud som har meddelats genom lokal trafikföreskrift får
fordon stannas eller parkeras när det används av
vägtransportledare under ett eskortuppdrag enligt lagen
(2004:1167) om vägtransportledare. Undantaget gäller endast om
omständigheterna kräver det och särskild försiktighet iakttas.
Förordning (2005:949).
6 § Bestämmelserna om färdhastighet i 3 kap. 17 §, 4 kap. 20 §
och 9 kap. 1 § 6 samt sådana föreskrifter om färdhastighet som
har meddelats med stöd av 3 kap. 17 §, 10 kap. 1 eller 14 §
gäller inte när ett fordon används
1. vid brådskande utryckning för räddningstjänst eller
sjuktransport enligt 6 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),
2. i brådskande yrkesutövning av polis- eller tullpersonal,
personal vid kustbevakningen, läkare, sjuksköterska,
barnmorska, veterinär eller personal inom Kriminalvården, eller
3. i andra jämförliga trängande fall. Förordning (2006:1027).
7 § Förare av utryckningsfordon får i trängande fall med
iakttagande av särskild försiktighet underlåta att följa
föreskrifter som inte särskilt gäller honom eller henne.
Föraren skall dock lyda anvisningar av en polisman eller någon
annan person som en myndighet förordnat att övervaka trafiken
eller ge anvisningar för denna.
8 § Förare av utryckningsfordon får i trängande fall kräva fri
väg för fordonet genom att ge signal med föreskrivna
larmanordningar. Föraren är trots signalerna skyldig att ta
hänsyn till andras säkerhet.
9 § Föraren av ett fordon som används i spaningsverksamhet inom
polisen, Tullverket eller Kustbevakningen, får, när det är
oundgängligen nödvändigt för att fullgöra spaningsuppdraget,
med iakttagande av särskild försiktighet underlåta att följa
trafikföreskrifter som inte särskilt gäller honom eller henne
om det uppenbarligen kan ske utan fara för trafiksäkerheten.
Föraren skall dock lyda anvisningar av en polisman eller någon
annan person som en myndighet förordnat att övervaka trafiken
eller ge anvisningar för denna. Förordning (2005:519).
12 kap. Bestämmelser för väghållningsarbete
1 § Om särskild försiktighet iakttas får vid
väghållningsarbete och liknande arbete
1. fordon föras på det sätt omständigheterna kräver trots
bestämmelserna i 3 kap. 6-13, 25 §§, 26 § andra och tredje
stycket samt 29 §,
2. möte med eller omkörning av fordon som används i sådant
arbete ske med avvikelse från bestämmelserna i 3 kap. 30 §
första stycket och 31 § första stycket om det är lämpligt med
hänsyn till omständigheterna,
3. fordon stannas eller parkeras trots bestämmelserna i 3 kap.
47 § 3, 48, 52, 53 och 55 §§ eller förbud som meddelats genom
lokal trafikföreskrift,
4. redskap som är bredare än 260 centimeter eller fordon med
redskap eller utrustning påmonterad där redskapet eller
utrustningen skjuter ut mer än 20 centimeter åt sidan eller
medför att bredden överstiger 260 centimeter användas trots
bestämmelserna i 4 kap. 15 § första stycket,
5. terrängmotorfordon och terrängsläp föras trots
bestämmelserna i 5 kap. 1 §, samt
6. vägar användas trots föreskrifter om förbud eller
inskränkning i rätten att trafikera vägen enligt 10 kap. 1, 10
eller 14 § denna förordning eller 41 § väglagen (1971:948) vid
arbete på eller vid vägen.
Väghållningsarbete och liknande arbete får utföras på
motorvägar och motortrafikleder på det sätt förhållandena
kräver trots bestämmelserna i 9 kap. 1 § 1-5 och 2 §.
Förordning (2002:943).
13 kap. Bemyndiganden m.m.
Information och sammanställning över vägar
1 § Länsstyrelsen ska före mars månads utgång varje år upprätta
en sammanställning över allmänna vägar och andra viktigare
vägar i länet. Sammanställningen ska även uppta
bärighetsklasser och sådana lokala trafikföreskrifter som är av
större allmänt intresse.
Sammanställningen ska införas i länets författningssamling och
sändas till Vägverket, Transportstyrelsen, Försvarsmakten och
polismyndigheten samt de myndigheter som har hand om väg- eller
gatuhållningen. Förordning (2008:1109).
2 § Hos länsstyrelsen ska det finnas en för allmänheten
tillgänglig karta över de allmänna vägarna inom länet. Kartan
ska vara upprättad i lämplig skala.
Kopior av kartan ska före juni månads utgång varje år sändas
till Vägverket, Transportstyrelsen och de myndigheter som har
hand om väg- eller gatuhållningen. Om någon ändring i den
senast översända kartan inte har gjorts eller om ändringarna
har liten omfattning behöver endast anmälan om detta göras.
Förordning (2008:1109).
Undantag
3 § I nedan angivna fall får undantag medges av följande
myndigheter.
Bestämmelser Undantaget rör Myndighet
1. 3 kap. 6 § första En kommun Kommunen
eller tredje stycket
eller 4 kap. 22 §
2. 3 kap. 17 § eller Tävling eller Den myndighet
föreskrifter som har träning för tävling som meddelar
meddelats med stöd tillstånd till
av 3 kap. 17 § tävling
3. 3 kap. 17 § eller I andra fall än
föreskrifter som har enligt 2 och
meddelats med stöd undantaget rör
av 3 kap. 17 § En kommun Kommunen
Mer än en kommun i Länsstyrelsen
ett län
Mer än ett län Transportstyrelsen
4. 3 kap. 48, 49 a § En kommun Kommunen
första stycket, 52 §, Mer än en kommun Länsstyrelsen
53 § 2-5, 54 §, 55 § inom ett län
3-5 Mer än ett län Transportstyrelsen
5. 3 kap. 68 § första Transportstyrelsen
eller andra stycket
eller 76 §
6. 4 kap. 2, 3, En kommun Kommunen
12-15 a, 17, 17 a Mer än en kommun Den statliga
eller 18 § väghållnings-
myndigheten
i den region
där färden
påbörjas
7. 4 kap. 6 § En kommun Kommunen
Mer än en kommun Länsstyrelsen
inom ett län
Mer än ett län Transportstyrelsen
8. 4 kap. 9 § första Transportstyrelsen
stycket, 10 §,
10 a § första
stycket, 10 b §,
15 b §, 18 a §
första stycket eller
6 kap. 4 a § första
stycket
9. 4 kap. 20 § eller Ett län Länsstyrelsen
21 § eller 5 kap. 1, Mer än ett län Transportstyrelsen
4 eller 5 §
10. 6 kap 3 eller 4 § En kommun Kommunen
Mer än en kommun Länsstyrelsen
inom ett län
Mer än ett län Transportstyrelsen
11. 8 kap. 1 § första En kommun Kommunen
stycket 2
12. 8 kap. 2 § En kommun Kommunen
Mer än en kommun Länsstyrelsen
inom ett län
Mer än ett län Transportstyrelsen
13. 9 kap. 1 § 1-5 a) För eftersökning Polismyndigheten
eller 2 § av vilt som kan ha
skadats vid en
viltolycka eller
andra åtgärder i
samband med en sådan
olycka
b) övriga fall
En kommun Kommunen
Mer än en kommun Den statliga
väghållnings-
myndigheten i
den region där
färden
påbörjas
14. 9 kap. 1 § 6 Transportstyrelsen
15. Lokal En kommun Kommunen
trafikföreskrift Mer än en kommun
enligt 10 kap 1 § inom ett län
andra stycket 9 a) undantag i samband Den statliga
med prövning som avser väghållnings-
lång, bred eller tung myndigheten i
transport den region där
färden
påbörjas
b) övriga fall Länsstyrelsen
Mer än ett län
a) undantag i samband Den statliga
med prövning som avser väghållnings-
lång, bred eller tung myndigheten i
transport den region där
färden
påbörjas
b) övriga fall Transportstyrelsen
16. Lokal En kommun Kommunen
trafikföreskrift Mer än en kommun Länsstyrelsen
enligt 10 kap 1 § inom ett län
andra stycket Mer än ett län Transportstyrelsen
10-13, 16 eller 17
17. Lokal Kommunen
trafikföreskrift
enligt 10 kap. 1 §
andra stycket 14
18. Lokal En kommun
trafikföreskrift a) vägar inom Kommunen
enligt 10 kap. 1 § tättbebyggt område
andra stycket 15 där annan än staten
eller 21 är väghållare
b) övriga vägar Länsstyrelsen
Mer än en kommun Länsstyrelsen
inom ett län
Mer än ett län Transportstyrelsen
19. Lokal En kommun Kommunen
trafikföreskrift Mer än en kommun Den statliga
enligt 10 kap. 1 § inom ett län väghållnings-
andra stycket 19 myndigheten i
eller 20 den region där
färden påbörjas
20. Föreskrifter Länsstyrelsen
enligt 10 kap. 1 §
tredje stycket om
transport av
farligt gods
21. Föreskrifter Ett län Den myndighet
enligt 10 kap. 14 § som meddelat
första stycket föreskriften
Mer än ett län Transportstyrelsen
Ett undantag ska avse ett visst ändamål utom när det gäller
undantag från 3 kap. 49 a § första stycket, 68 § första eller
andra stycket, 4 kap. 9, 12, 13, 14, 15, 15 a, 15 b, 17, 17
a, 18 a §, 6 kap. 4 a § eller 9 kap. 1 eller 2 § eller från
lokala trafikföreskrifter om parkering inom en kommun.
Undantag från lokala trafikföreskrifter om parkering får
medges för ett visst ändamål även om bestämmelserna i 11 kap.
5 § 6 kan tillämpas.
Om en fråga om undantag enligt denna paragraf ska prövas av
kommunen, men kommunens beslut inte kan avvaktas utan
olägenhet, ska i stället polismyndigheten pröva frågan.
Polismyndigheten ska också pröva frågor om undantag från
lokala trafikföreskrifter om transport av farligt gods när
länsstyrelsens beslut inte kan avvaktas utan olägenhet.
Ytterligare bestämmelser om undantag för rörelsehindrade
personer från lokala trafikföreskrifter som avser stannande och
parkering finns i 8 §. Förordning (2009:206).
4 § Undantag får föreskrivas eller medges om det behövs av
särskilda skäl och det kan ske utan fara för trafiksäkerheten,
skada på vägen eller någon annan avsevärd olägenhet.
Andra undantag enligt 3 § första stycket från lokala
trafikföreskrifter om parkering i en kommun än för ett visst
ändamål får medges eller föreskrivas endast för näringsidkare
och andra med särskilda behov av att parkera i arbetet eller för
dem som bor i ett område om det behövs för att underlätta för
dem att parkera där.
Undantag från bestämmelserna i 3 kap. 17 § eller från
föreskrifter som har meddelats med stöd av 3 kap. 17 § för
tävling och träning på en väg får endast medges om den väg som
skall användas är avstängd för annan trafik.
Undantag från 4 kap. 15 eller 17 § som föranleds av lastens
längd eller bredd får medges endast om lasten är odelbar.
Förordning (1999:835).
5 § Om en kommun eller en statlig väghållningsmyndighet
meddelar föreskrifter om eller i ett enskilt fall beslutar om
undantag från bestämmelserna i 4 kap. 12, 13, 14, 15, 17 eller
18 §, får beslutsmyndigheten även meddela föreskrifter om eller
i ett enskilt fall besluta om undantag från bestämmelserna i 3
kap. 7 § första och andra styckena, 9 § första och tredje
styckena, 11 § och 12 § första stycket 3, 9 kap. 1 § första
stycket 1 och 2 och 2 §, om det behövs av säkerhets- eller
framkomlighetsskäl.
Om en kommun meddelar föreskrifter om eller i ett enskilt fall
beslutar om undantag från bestämmelserna i 3 kap. 6 § första
eller tredje stycket eller 4 kap. 2 § ska den högsta tillåtna
hastigheten fastställas. Även i övrigt får undantag förenas med
särskilda villkor. Förordning (2008:902).
6 § Om länsstyrelsens befogenhet att medge undantag från en
föreskrift som meddelats med stöd av 41 § väglagen (1971:948)
finns bestämmelser i den paragrafen.
Bemyndiganden
7 § Rikspolisstyrelsen får meddela föreskrifter om
trafikövervakning på motorvägar och motortrafikleder.
Transportstyrelsen får meddela föreskrifter för övriga frågor i
denna förordning. Styrelsen får därvid föreskriva
1. att viss utrustning ska vara av en typ som har godkänts av
styrelsen eller någon annan myndighet, och
2. vilka värden som får användas i lokala trafikföreskrifter om
högsta tilllåtna hastighet och riktlinjer för hur olika värden
bör användas. Förordning (2008:1109).
Särskilda undantag för rörelsehindrade
8 § För rörelsehindrade personer kan ett särskilt
parkeringstillstånd utfärdas. Tillståndet kan utfärdas både
till rörelsehindrade som själva kör motordrivna fordon och till
andra rörelsehindrade som regelbundet behöver hjälp av föraren
utanför fordonet. Ett tillstånd får endast utfärdas till en
rörelsehindrad som har ett varaktigt funktionshinder som
innebär att han eller hon har väsentliga svårigheter att
förflytta sig på egen hand. Frågor om parkeringstillstånd
prövas av den kommun där sökanden är folkbokförd eller om
sökanden inte är folkbokförd i riket, där han eller hon vistas.
Ett parkeringstillstånd gäller i hela landet och ger
1. rätt att parkera under högst tre timmar där parkering enligt
en lokal trafikföreskrift är förbjuden eller tillåten under
kortare tid än tre timmar,
2. rätt att parkera under högst 24 timmar där parkering enligt
en lokal trafikföreskrift är tillåten under minst tre men
mindre än 24 timmar,
3. rätt att parkera på parkeringsplatser som genom lokala
trafikföreskrifter reserverats för rörelsehindrade med
parkeringstillstånd, varvid viss längsta uppställningstid som
föreskrivits för sådan plats skall iakttas, samt
4. rätt att parkera under högst tre timmar på gågata.
Parkeringstillstånd ger inte rätt att parkera på en plats som
föreskrivits vara avsedd för ett visst ändamål eller
fordonsslag.
Ett parkeringstillstånd skall gälla under viss tid, dock längst
3 år. Ett tillstånd får återkallas om förutsättningarna för
tillståndet enligt första stycket inte längre finns eller om
tillståndet inte används på föreskrivet sätt.
Förordning (2007:235).
9 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om utformningen
av parkeringstillstånd för rörelsehindrade samt om hur sådana
tillstånd utfärdade i något annat land skall gälla här i riket.
Transportstyrelsen får vidare meddela föreskrifter om hur
parkeringstillstånd för rörelsehindrade skall användas.
Förordning (2008:1109).
Avgifter för vissa ärenden
10 § Bestämmelser om att statliga myndigheter skall ta ut
avgifter för prövning av ansökningar enligt denna förordning
finns i förordningen (2001:652) om avgifter inom
vägtrafikområdet.
Bestämmelser om en kommuns rätt att ta ut avgifter för prövning
av ansökningar finns i lagen (1978:234) om nämnder för vissa
trafikfrågor. Förordning (2001:667).
14 kap. Ansvarsbestämmelser m.m.
Tävling på väg
1 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet anordnar tävling på
väg utan tillstånd enligt 3 kap. 84 § eller i strid mot ett
sådant tillstånd döms till böter.
Rubbande av trafikanordning och hinder på väg
2 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot
bestämmelserna i 2 kap. 9 § om rubbande av trafikanordning
eller i 2 kap. 10 § om hinder på väg döms till penningböter.
Förare av motordrivet fordon
3 § Till penningböter döms en förare av ett motordrivet fordon
som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot
1. bestämmelserna i
a) 2 kap.
- 1 § fjärde stycket,
- 2 § om inte straff kan dömas ut enligt 2-4,
- 3, 5-7 § eller 8 § andra eller tredje stycket,
b) 3 kap.
- 2, 3, 5-11 §, 12 § första stycket, 13, 16 eller 17 § eller
föreskrift som har meddelats med stöd av 17 §,
- 18, 19, 21-25 §, 26 § andra eller tredje stycket, 27 §, 29 §
om det där hänvisas till bestämmelserna i 25 §, 26 § andra
eller tredje stycket eller 27 §, 30-33, 35-40, 43, 45, 50, 51,
57-62, 64, 65, 67-74 eller 76-83 §,
c) 4 kap.
- 1, 2, 5-8 §, 9 § första stycket, 10 §, 10 a § första stycket,
15, 15 a, 17, 17 a, 18 eller 19-24 §,
d) 5 kap.
- 1 eller 3-5 §,
e) 6 kap.
- 3 eller 5 §,
f) 8 kap.
- 1 § första stycket 1 eller 3 eller andra stycket eller 2 §
första stycket, eller
g) 9 kap.
- 1 eller 2 §,
2. andra lokala trafikföreskrifter enligt 10 kap. 1 § än sådana
som rör stannande eller parkering,
3. förbud mot trafik med motordrivna fordon eller med fordon
med viss största bredd, längd eller vikt enligt 10 kap. 10 §
första stycket, om förbudet har utmärkts med vägmärke eller på
annat tydligt sätt,
4. annan föreskrift enligt 10 kap. 14 § än sådan som rör
stannande eller parkering, eller
5. föreskrifter som meddelats med stöd av denna förordning för
tillämpningen av 3 kap. 80-83 § eller 4 kap. 2, 9, 10 eller
20 §. Förordning (2007:101).
4 § Till penningböter döms en förare av ett motordrivet fordon
som bryter mot 4 kap. 3, 4, 12-14 eller 18 a § eller lokal
trafikföreskrift enligt 10 kap. 1 § andra stycket som rör
fordons axel-, boggi-, eller trippelaxeltryck eller bruttovikt,
om han eller hon kände till eller bort känna till hindret för
fordonets brukande. Den som i ett sådant fall brukar någon
annans fordon utan lov har samma skyldigheter som ägaren enligt
1 kap. 5 § och döms i ägarens ställe enligt 11 § i detta
kapitel.
För medverkan till gärning som avses i första stycket döms till
ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. Förordning (1999:721).
5 § En förare som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte har
gjort vad han eller hon är skyldig att göra enligt 4 kap. 9 §
tredje stycket eller 10 c § döms till penningböter. Denna
bestämmelse gäller dock inte förare av buss i linjetrafik
enligt yrkestrafiklagen (1998:490). Förordning (2006:1208).
Andra trafikanter
6 § Till penningböter döms en förare av ett fordon som inte är
motordrivet och sådan trafikant som avses i 1 kap. 4 § första
stycket, som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot
1. bestämmelserna i
a) 2 kap.
- 1 § fjärde stycket,
- 2 § om inte straff kan dömas ut enligt 2-4,
- 3, 5-7 § eller 8 § andra eller tredje stycket,
b) 3 kap.
- 2, 3, 5-11 §, 12 § första stycket, 13, 16 eller 17 § eller
föreskrift som har meddelats med stöd av 17 §,
- 18, 19, 21-25 §, 26 § andra eller tredje stycket, 27 §, 29 §
om det där hänvisas till bestämmelserna i 25 §, 26 § andra
eller tredje stycket eller 27 §,
- 30-33, 35-40, 43, 45, 50, 51, 58-62, 64, 65, 67, 68, 73, 74,
76-78 eller 80-83 §,
c) 6 kap.
- 3 eller 5 §,
d) 8 kap.
- 1 § första stycket 1 eller 3 eller andra stycket eller 2 §
första stycket, eller
e) 9 kap.
- 1 eller 2 §,
2. andra lokala trafikföreskrifter enligt 10 kap. 1 § än sådana
som rör stannande eller parkering,
3. annan föreskrift än sådan som rör stannande eller parkering
enligt 10 kap. 14 §, eller
4. föreskrifter som meddelats med stöd av denna förordning för
tillämpningen av 3 kap. 80-83 §. Förordning (2007:101).
6 a § En cykelförare som uppsåtligen eller av oaktsamhet har
underlåtit att göra vad som ankommer på honom eller henne
enligt 6 kap. 4 a § andra stycket döms till penningböter.
Förordning (2004:296).
7 § Andra trafikanter än de som avses i 3 och 6 §§, som
uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelserna i 2
kap. 3, 5-7 § eller 8 § andra eller tredje stycket, 3 kap. 3, 4
eller 50 § tredje stycket, 9 kap. 1 eller 2 § eller lokala
trafikföreskrifter enligt 10 kap. 1 § döms till penningböter.
8 § Passagerare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot
bestämmelserna i 4 kap. 6 eller 9 §, 10 § eller 10 a § första
stycket, 6 kap. 3 § eller föreskrifter som meddelats med stöd
av denna förordning för tillämpningen av 4 kap. 10 § döms till
penningböter. Förordning (2008:46).
8 a § Ombordpersonal, ledsagare och ledare för en grupp som
uppsåtligen eller av oaktsamhet inte har gjort vad han eller
hon är skyldig att göra enligt 4 kap. 10 c § döms till
penningböter. Förordning (2006:1208).
9 § Gående som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 7
kap. 1 § första stycket eller 3 § döms till penningböter.
10 § Ledare för en grupp eller en procession som uppsåtligen
eller av oaktsamhet bryter mot 7 kap. 1 § fjärde stycket eller
5 § döms till penningböter.
Fordonsägare m.fl.
11 § Till penningböter döms ägaren av ett fordon om han eller
hon uppsåtligen eller av oaktsamhet har underlåtit att göra vad
som har ankommit på honom eller henne för att hindra att
fordonet brukas i strid mot 4 kap. 3, 4, 12-14 eller 18 a §
eller mot lokal trafikföreskrift enligt 10 kap. 1 § som rör
fordons axel-, boggi-, eller trippelaxeltryck eller bruttovikt.
Detsamma gäller den som innehar fordonet med nyttjanderätt och
har befogenhet att bestämma om förare av fordonet eller anlitar
en annan förare än ägaren har utsett.
För medverkan till sådan gärning som avses i första stycket
döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. Förordning (1999:721).
12 § Den som innehar ett fordon på grund av kreditköp med
förbehåll om återtaganderätt eller med nyttjanderätt för
bestämd tid om minst ett år har samma skyldigheter som ägaren
har enligt 1 kap. 5 § och döms i ägarens ställe enligt 11 §.
Om den som äger ett fordon som är registrerat i
vägtrafikregistret, eller den som innehar det under sådana
omständigheter som sägs i första stycket, inte har fyllt 18 år
och en förmyndare för honom eller henne har registrerats i
vägtrafikregistret, har förmyndaren samma skyldigheter som
ägaren har enligt 1 kap. 5 § och döms förmyndaren i ägarens
ställe enligt 11 §. Förordning (2006:1064).
13 § I fråga om fordon som ägs eller brukas av staten eller en
kommun tilllämpas bestämmelserna om skyldighet och ansvar för
ägare eller brukare av fordon på förarens närmaste förman. Har
förmannen gjort vad som ankommer på honom eller henne för att
förebygga förseelse och sker förseelse likväl på grund av
överordnads åtgärd eller vållande, tillämpas bestämmelsen om
ansvar för ägare eller brukare på den överordnade.
I fråga om fordon som ägs eller brukas av ett oskiftat dödsbo
eller konkursbo tillämpas bestämmelserna om skyldighet och
ansvar som anges i första stycket på den eller dem som har rätt
att företräda boet.
I fråga om fordon som ägs eller brukas av bolag, förening eller
annat samfund eller stiftelse eller annan sådan inrättning
tillämpas bestämmelserna om skyldighet och ansvar som anges i
första stycket på den eller dem som har rätt att företräda
samfundet eller inrättningen. Har Transportstyrelsen på begäran
av samfundet eller inrättningen godtagit viss person som bärare
av ägares eller brukares ansvar tillämpas ansvarsbestämmelserna
på denne. Förordning (2008:1109).
Övrigt
14 § /Upphör att gälla U:2010-07-01/
Ansvar enligt denna förordning inträder inte, om straff
kan dömas ut enligt brottsbalken eller lagen (1951:649) om
straff för vissa trafikbrott.
Ansvar för överträdelser av föreskrifter om
hastighetsbegränsning enligt 3 kap. 17 § andra eller fjärde
stycket, föreskrifter om bärighetsklasser enligt 4 kap. 11 §,
lokala trafikföreskrifter enligt 10 kap. 1 § eller föreskrifter
enligt 10 kap. 14 § får dömas ut endast om föreskrifterna har
1. märkts ut i enlighet med bestämmelserna i 10 kap. 13 §, och
2. i övrigt tillkännagivits i enlighet med bestämmelserna i 10
kap. 11 §.
Ansvar får, trots vad som anges i andra stycket, dömas ut om
1. utmärkning inte har skett eftersom undantag från
utmärkningsskyldigheten gäller enligt 10 kap. 13 a §, eller
enligt föreskrifter eller ett beslut i enskilt fall som har
meddelats av Transportstyrelsen med stöd av samma paragraf,
och föreskriften har förts in i en ortstidning,
2. bristerna i utmärkningen är utan betydelse för trafikantens
förståelse av trafikregleringen, eller
3. överträdelsen avser lokala trafikföreskrifter som har
meddelats av en statlig myndighet eller föreskrifter enligt 3
kap. 17 § fjärde stycket även om de inte har tagits in i
liggare enligt 10 kap. 11 § första stycket.
Om ansvar för överträdelser av föreskrifter som har meddelats
med stöd av 41 § väglagen (1971:948) finns bestämmelser i 71 §
samma lag. Förordning (2008:1109).
14 § /Träder i kraft I:2010-07-01/
Ansvar enligt denna förordning inträder inte, om straff
kan dömas ut enligt brottsbalken eller lagen (1951:649) om
straff för vissa trafikbrott.
Ansvar för överträdelser av föreskrifter om
hastighetsbegränsning enligt 3 kap. 17 § andra eller fjärde
stycket, föreskrifter om bärighetsklasser enligt 4 kap. 11 §,
lokala trafikföreskrifter enligt 10 kap. 1 § eller föreskrifter
enligt 10 kap. 14 § får dömas ut endast om föreskrifterna har
1. märkts ut i enlighet med bestämmelserna i 10 kap. 13 §, och
2. kungjorts i enlighet med bestämmelserna i 1 § förordningen
(2007:231) om elektroniskt kungörande av vissa
trafikföreskrifter.
Ansvar får, trots vad som anges i andra stycket, dömas ut om
1. utmärkning inte har skett eftersom undantag från
utmärkningsskyldigheten gäller enligt 10 kap. 13 a §, eller
enligt föreskrifter eller ett beslut i enskilt fall som har
meddelats av Transportstyrelsen med stöd av samma paragraf, och
föreskriften har förts in i en ortstidning, eller
2. bristerna i utmärkningen är utan betydelse för trafikantens
förståelse av trafikregleringen.
Om ansvar för överträdelser av föreskrifter som har meddelats
med stöd av 41 § väglagen (1971:948) finns bestämmelser i 71 §
samma lag. Förordning (2008:1179).
15 § En polisman skall hindra fortsatt färd som sker i strid
mot denna förordning eller mot någon föreskrift som har
meddelats med stöd av förordningen, om den fortsatta färden
medför påtaglig fara för trafiksäkerheten eller någon annan
väsentlig olägenhet.
Polisman skall också hindra fortsatt färd om
1. maximilasten för ett fordon överskridits med mer än 20
procent,
2. det tillåtna axel-, boggi-, eller trippelaxeltrycket
överskridits med mer än 10 procent, eller
3. bruttovikten för ett fordon eller den sammanlagda
bruttovikten för ett fordonståg överskridits med mer än 10
procent,
såvida inte särskilda skäl föranleder annat. Detta gäller
oavsett om överlasten beror på lasten eller antalet
passagerare.
15 kap. Överklagande
1 § Beslut av en statlig myndighet enligt denna förordning får
överklagas enligt följande.
Beslut av Får överklagas hos
En polismyndighet Länsstyrelsen
En myndighet som har hand om väg-
och gatuhållningen Länsstyrelsen
Länsstyrelsen Transportstyrelsen
Rikspolisstyrelsen Regeringen
Vägverket eller Transportstyrelsen
som första instans Regeringen
Transportstyrelsens beslut i ett överklagat ärende får inte
överklagas.
De statliga väghållningsmyndigheterna får överklaga en
polismyndighets eller länsstyrelses beslut i fråga om lokala
trafikföreskrifter och undantag från sådana föreskrifter.
Förordning (2008:1109).
2 § Följande beslut får inte överklagas.
1. Beslut enligt 10 kap. 2 § andra stycket tredje meningen.
2. Beslut enligt 13 kap. 3 § första stycket om generella
undantag från lokala trafikföreskrifter om parkering inom en
kommun.
Bestämmelser om överklagande av andra beslut av en kommun
enligt denna förordning finns i lagen (1978:234) om nämnder för
vissa trafikfrågor. Förordning (2007:101).
Övergångsbestämmelser
1998:1276
1. Denna förordning träder i kraft, i fråga om 3 kap. 61 § den
1 maj 2000, och i övrigt den 1 oktober 1999.
2. Genom förordningen upphävs vägtrafikkungörelsen (1972:603).
Dock skall bestämmelserna i 83 § vägtrafikkungörelsen och, om
någon uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot den
bestämmelsen, 164 § första stycket 5 vägtrafikkungörelsen
tillämpas till och med den 30 april 2000.
3. Till utgången av år 1999 får bilar, traktorer, motorredskap
och terrängmotorfordon dra ett fordon som är inrättat för
koppling till fordonet, saknar effektiva bromsar och har en
bruttovikt som inte överstiger en och en halv gång
dragfordonets bruttovikt, om fordonståget inte förs med högre
hastighet än 20 kilometer i timmen.
4. Om det i en lag eller i en annan författning hänvisas till
en bestämmelse som har ersatts genom en bestämmelse i denna
förordning, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.
5. I fråga om ett sådant läkarintyg som avses i 117 b § tredje
stycket vägtrafikkungörelsen (1972:603) som har utfärdats före
ikraftträdandet skall bestämmelserna i den kungörelsen
tillämpas till och med utgången av oktober månad 2000.
6. Föreskrifter som har meddelats med stöd av
vägtrafikkungörelsen (1972:603) skall vid tillämpningen av den
nya förordningen anses meddelade med stöd av motsvarande
bemyndigande i den nya förordningen.
7. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om
överklagande av beslut som har meddelats före den 1 oktober
1999.
8. För en moped som har tagits upp i typintyg enligt 63 §
fordonskungörelsen (1972:595) i dess lydelse före den 1
november 1998 eller har godkänts vid mopedbesiktning enligt 48-
54 §§ fordonskungörelsen i dess lydelse före den 1 november
1998 och därefter inte ändrats på sådant sätt som anges i 50 §
fordonskungörelsen, gäller vad som sägs om moped klass II.
9. Lokala trafikföreskrifter som har meddelats enligt 147 §
vägtrafikkungörelsen (1972:603) samt föreskrifter som har
meddelats med stöd av 64 § andra eller fjärde stycket, 106 §
andra stycket eller 154 § vägtrafikkungörelsen ska upphöra att
gälla vid utgången av juni månad år 2010. Detsamma gäller i
fråga om beslut om undantag från sådana föreskrifter.
Förordning (2008:764).
2005:271
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2005.
2. För överträdelser som har begåtts före ikraftträdandet
gäller 14 kap. 14 § i sin äldre lydelse.
2007:101
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2007.
2. För sådan väg eller vägsträcka som har förklarats för
gårdsgata före ikraftträdandet gäller 3 kap. 21 § och 8 kap.
1 § i sin äldre lydelse till och med den 31 maj 2012. 10 kap.
1 § andra stycket 2 skall tillämpas vid upphävande av lokala
trafikföreskrifter om gårdsgata. Lokala trafikföreskrifter om
gårdsgata skall upphöra att gälla vid utgången av maj 2012.
3. Särskilda trafikregler i lokala trafikföreskrifter som
motsvarar bestämmelserna i 3 kap. 48 § första stycket, 49 a §
och 53 § samt 8 kap. 2 § trafikförordningen (1998:1276), och
som har beslutats före ikraftträdandet, behöver inte märkas ut.
2007:235
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2007 i fråga om
13 kap. 3 och 8 §§ och i övrigt den 1 juli 2010.
Förordning (2008:768).
2. I fråga om föreskrifter som har meddelats med stöd av
vägtrafikkungörelsen (1972:603) gäller fortfarande i
tillämpliga delar de äldre bestämmelserna i 10 kap. 11 § första
stycket och 14 kap. 14 §. Detsamma gäller i fråga om
föreskrifter som har meddelats före den 1 juli 2010 med stöd av
väglagen (1971:948) eller trafikförordningen (1998:1276) till
dess att de har publicerats i enlighet med förordningen
(2007:231) om elektroniskt kungörande av vissa
trafikföreskrifter. Förordning (2008:768).
Bilaga 1 till trafikförordningen (1998:1276)
Tabell
över högsta tillåtna bruttovikter vid olika axelavstånd på väg
med BK1
Avstånd i meter mellan fordonets Högsta tillåtna bruttovikt i
eller fordonstågets första och sista ton för fordonet eller
axel fordonståget
mindre än 1,0 11,5
1,0 men inte 1,3 16
1,3 men inte 1,8 18
1,8 men inte 2,0 20
2,0 men inte 2,6 21
2,6 men inte 5,0 24
5,0 men inte 5,2 25
5,2 men inte 5,4 26
5,4 men inte 5,6 27
5,6 men inte 5,8 28
5,8 men inte 6,0 29
6,0 men inte 6,2 30
6,2 men inte 6,4 31
6,4 men inte 8,25 32
8,25 men inte 8,5 33
8,5 men inte 8,75 34
8,75 men inte 9,0 35
9,0 men inte 9,25 36
9,25 men inte 9,5 37
9,5 men inte 9,75 38
9,75 men inte 10,0 39
10,0 men inte 10,25 40
10,25 men inte 10,5 41
10,5 men inte 10,75 42
10,75 men inte 11,0 43
11,0 men inte 11,25 44
11,25 men inte 11,5 45
11,5 men inte 11,75 46
11,75 men inte 12,0 47
12,0 men inte 12,5 48
12,5 men inte 13,0 49
13,0 men inte 13,5 50
13,5 men inte 14,0 51
14,0 men inte 14,5 52
14,5 men inte 15,0 53
15,0 men inte 15,5 54
15,5 men inte 16,0 55
16,0 men inte 16,5 56
16,5 men inte 17,0 57
17,0 men inte 17,5 58
17,5 men inte 18,0 59
18,0 och större 60
För en släpvagn eller för en dolly med tillkopplad påhängsvagn
med ett minsta avstånd mellan första och sista axeln av 6,6
meter gäller dock följande
Avstånd i meter mellan släpvagnens Högsta tillåtna bruttovikt
första och sista axel eller mellan i ton för släpvagnen
dollyns första och påhängsvagnens
sista axel
6,6 men inte 6,8 33
6,8 men inte 7,0 34
7,0 men inte 7,2 35
7,2 och större 36
Bruttovikten för ett motordrivet fordon får dock inte överstiga
a) när fordonet har två axlar 18 ton
b) när fordonet har tre axlar 25 ton
c) när fordonet har tre axlar och drivaxeln är
försedd med dubbelmonterade hjul och
luftfjädring eller likvärdig fjädring, eller
om varje drivaxel är försedd med dubbelmonterade
hjul och vikten inte på någon axel överstiger
9,5 ton 26 ton
d) ledbuss med tre axlar 28 ton
e) när fordonet har fyra eller fler axlar 31 ton
f) när fordonet har fyra eller flera axlar och
drivaxeln är försedd med dubbelmonterade hjul
och luftfjädring eller likvärdig fjädring,
eller om varje drivaxel är försedd med
dubbelmonterade hjul och vikten inte på någon
av axlarna överstiger 9,5 ton 32 ton
Förordning (2000:289).
Bilaga 2 till trafikförordningen (1998:1276)
Tabell
över högsta tillåtna bruttovikter vid olika axelavstånd på väg
med BK2
Avstånd i meter mellan fordonets Högsta tillåtna bruttovikt i ton
eller fordonstågets första och för fordonet eller fordonståget
sista axel
mindre än 2,0 16,0
2,0 men inte 2,6 20,0
2,6 men inte 4,8 22,0
4,8 men inte 5,0 22,16
5,0 men inte 5,2 22,5
5,2 men inte 5,4 22,84
5,4 men inte 5,6 23,18
5,6 men inte 5,8 23,52
5,8 men inte 6,0 23,86
6,0 men inte 6,2 24,2
6,2 men inte 6,4 24,54
6,4 men inte 6,6 24,88
6,6 men inte 6,8 25,22
6,8 men inte 7,0 25,56
7,0 men inte 7,2 25,9
7,2 men inte 7,4 26,24
7,4 men inte 7,6 26,58
7,6 men inte 7,8 26,92
7,8 men inte 8,0 27,26
8,0 men inte 8,2 27,6
8,2 men inte 8,4 27,94
8,4 men inte 8,6 28,28
8,6 men inte 8,8 28,62
8,8 men inte 9,0 28,96
9,0 men inte 9,2 29,3
9,2 men inte 9,4 29,64
9,4 men inte 9,6 29,98
9,6 men inte 9,8 30,32
9,8 men inte 10,0 30,66
10,0 men inte 10,2 31,0
10,2 men inte 10,4 31,34
10,4 men inte 10,6 31,68
10,6 men inte 10,8 32,02
10,8 men inte 11,0 32,36
11,0 men inte 11,2 32,7
11,2 men inte 11,4 33,04
11,4 men inte 13,4 38,0
13,4 men inte 13,6 38,04
13,6 men inte 13,8 38,56
13,8 men inte 14,0 39,08
14,0 men inte 14,2 39,6
14,2 men inte 14,4 40,12
14,4 men inte 14,6 40,64
14,6 men inte 14,8 41,16
14,8 men inte 15,0 41,68
15,0 men inte 15,2 42,2
15,2 men inte 15,4 42,72
15,4 men inte 15,6 43,24
15,6 men inte 15,8 43,76
15,8 men inte 16,0 44,28
16,0 men inte 16,2 44,8
16,2 men inte 16,4 45,32
16,4 men inte 16,6 45,84
16,6 men inte 16,8 46,36
16,8 men inte 17,0 46,88
17,0 men inte 17,2 47,4
17,2 men inte 17,4 47,92
17,4 men inte 17,6 48,44
17,6 men inte 17,8 48,96
17,8 men inte 18,0 49,48
18,0 men inte 18,2 50,0
18,2 men inte 18,4 50,52
18,4 men inte 18,5 51,04
18,5 och större 51,40
Bruttovikten för ett motordrivet fordon får inte överstiga 18
ton om det har två axlar.
Bilaga 3 till trafikförordningen (1998:1276)
Tabell
över högsta tillåtna bruttovikter vid olika axelavstånd på väg
med BK3
Avstånd i meter mellan fordonets Högsta tillåtna bruttovikt i ton
eller fordonstågets första och för fordonet eller fordonståget
sista axel
mindre än 2,0 12,0
2,0 men inte 2,4 12,5
2,4 men inte 2,8 13,0
2,8 men inte 3,2 13,5
3,2 men inte 3,6 14,0
3,6 men inte 4,0 14,5
4,0 men inte 4,4 15,0
4,4 men inte 4,8 15,5
4,8 men inte 5,2 16,0
5,2 men inte 5,6 16,5
5,6 men inte 6,0 17,0
6,0 men inte 6,4 17,5
6,4 men inte 6,8 18,0
6,8 men inte 7,2 18,5
7,2 men inte 7,6 19,0
7,6 men inte 8,0 19,5
8,0 men inte 8,4 20,0
8,4 men inte 8,8 20,5
8,8 men inte 9,2 21,0
9,2 men inte 9,6 21,5
9,6 men inte 10,0 22,0
10,0 men inte 10,4 22,5
10,4 men inte 10,8 23,0
10,8 men inte 11,2 23,5
11,2 men inte 11,6 24,0
11,6 men inte 12,0 24,5
12,0 men inte 12,4 25,0
12,4 men inte 12,8 25,5
12,8 men inte 13,2 26,0
13,2 men inte 13,6 26,5
13,6 men inte 14,0 27,0
14,0 men inte 14,4 27,5
14,4 men inte 14,8 28,0
14,8 men inte 15,2 28,5
15,2 men inte 15,6 29,0
15,6 men inte 16,0 29,5
16,0 men inte 16,4 30,0
16,4 men inte 16,8 30,5
16,8 men inte 17,2 31,0
17,2 men inte 17,6 31,5
17,6 men inte 18,0 32,0
18,0 men inte 18,4 32,5
18,4 men inte 18,8 33,0
18,8 men inte 19,2 33,5
19,2 men inte 19,6 34,0
19,6 men inte 20,0 34,5
20,0 men inte 20,4 35,0
20,4 men inte 20,8 35,5
20,8 men inte 21,2 36,0
21,2 men inte 21,6 36,5
21,6 men inte 22,0 37,0
Är axelavståndet 22,0 meter eller större utgör högsta tillåtna
bruttovikten 37,5 ton med tillägg av 0,25 ton för varje 0,2
meter varmed axelavståndet överstiger 22,0 meter.
Innehållsförteckning
1 kap. Allmänna bestämmelser 1-5 §§
2 kap. Bestämmelser för alla trafikanter
Grundbestämmelser 1-4 §§
Fri väg m.m. för viss trafik 5-6 §§
Trafik i korsning med järnväg eller spårväg 7 §
Åligganden vid trafikolyckor 8 §
Rubbande av trafikanordning och hinder på väg 9-10 §§
3 kap. Bestämmelser för trafik med fordon
Gemensamma bestämmelser 1-5 §§
Fordons plats på väg 6-13 §§
Hastighet 14-17 §§
Korsande trafik 18-19 §§
Trafik i en vägkorsning m.m. 20-29 §§
Möte och omkörning 30-33 §§
Möte och omkörning på väg 34-42 §§
Vändning, backning, körfältsbyte m.m. 43-46 §§
Stannande och parkering 47-51 §§
Stannande och parkering på väg 52-57 §§
Skyldigheter mot gående, cyklande och
mopedförare 58-63 §§
Signaler och tecken 64-66 §§
Belysning 67 §
Belysning vid färd på väg 68-76 §§
Belysning vid färd i terräng 77 §
Fordons last 78-80 §§
Fordons last vid färd på väg 81-83 §§
Tävling på väg 84 §
4 kap. Bestämmelser för trafik
med motordrivna fordon
Gemensamma bestämmelser 1-9 §§
Trafik med motordrivna fordon på väg 10-19 §§
Bestämmelser för hastighet på väg
med vissa motordrivna fordon och fordons-
kombinationer 20-21 §§
5 kap. Bestämmelser för trafik
med terrängfordon på väg 1-6 §§
6 kap. Bestämmelser för trafik
med cykel och moped
Gemensamma bestämmelser 1-4 §§
Trafik med cykel och moped vid färd på väg 5-6 §§
7 kap. Bestämmelser för gående
på väg 1-5 §§
8 kap. Bestämmelser för trafik
på gågata och gårdsgata 1 §
9 kap. Bestämmelser för trafik
på motorväg och motortrafikled 1-2 §§
10 kap. Lokala trafikföreskrifter m.m. 1-14 §§
11 kap. Bestämmelser om
undantag vid trafikövervakning,
räddningstjänst m.m. 1-8 §§
12 kap. Bestämmelser för
väghållningsarbete 1 §
13 kap. Bemyndiganden m.m.
Information och sammanställning över vägar 1-2 §§
Undantag 3-6 §§
Bemyndiganden 7 §
Särskilda undantag för rörelsehindrade 8-9 §§
Avgifter för vissa ärenden 10 §
14 kap. Ansvarsbestämmelser m.m.
Tävling på väg 1 §
Rubbande av trafikanordning och hinder på väg 2 §
Förare av motordrivet fordon 3-5 §§
Andra trafikanter 6-10 §§
Fordonsägare m.fl. 11-13 §§
Övrigt 14-15 §§
15 kap. Överklagande 1-2 §§
Bilaga 1
Bilaga 2
Bilaga 3
Feedback?
Välkommen Gäst
Glömt lösenord/alias?
Bli medlem helt gratis!
Tipsa dina vänner nu!
Sök i forumet
Presentationer
Senaste 40 trådarna
Forum RSS
